”All beef is guaranteed Irish supplied by: Moyriesk Meat Co” (med kontrollstämpel och allt) stod det på menun på puben i Lisdonvaara i county Clare i Irland. Irland gavs ju som ett exempel på att det finns medlemsländer i EU som utvidgat ursprungsmärkningen för nötkött från butik, till att även omfatta märkning av kött på krogen. Jag ser med spänning fram mot att läsa ”Allt nötkött är garanterat svenskt levererat av Scan, alt Ugglarp, Siljans Chark, Skövde slakteri o s v” på krogar i Stockholm.
Ursprungsmärkning av kött i de irländska livsmedelsbutikerna var det annars lite si och så med. Frågade man om köttet i den manuella köttdisken, blev svaret ”allt är irländskt”. Som om det var självklart. Nu är ju Irland en storproducent av lamm – och nötkött, så det var väl inte så konstigt, men även grisköttet var irländskt i den butik jag frågade.
Att bese Irland från hästryggen innebär, att man inte bara får se välmående köttdjur på de gröna ängarna utan ganska magra kor med kalvar på ljunghedarna. På dessa allmänningar släpps kor och hästar utan kostnad året runt. Det var lite deprimerande att se raggiga hästar som bara var skinn och ben. Svårt att tänka sig att prata om krav på ligghallar med de bönder, som utnyttjade det ”fria betet”. Det är ju skillnad mellan synen på utedrift i Sverige och Irland.