Ekot har gjort upptäckten att det är bara i Sverige och i Storbritannien man valt att ta bort slakterifett och blod från gris i fodret till grisar. När jag blev uppringd av Daniel Öhman, Ekot den 31 maj undrade jag om man verkligen kunde skapa ett massmediadrev i denna något perifera fråga. Men uppmärksammat blev det. Marit Paulsen påstod att det fanns en biologisk gräns och att grisar inte äter grisar. Men precis som visades i Djursättalliansens film förra året, så gnager grisar på allt ätbart man hittar, inklusive döda kompisar. Det var av försiktighetsskäl som man i Sverige tog bort alla animaliska fodermedel i grisfodret i spåren av galna kosjuke (BSE)-krisen. Orsaken till galna ko-sjukan var ju att man utfodrade kor med självdöda kor med smittämnet prioner. Men köttmjöl är annars en bra foderråvara. Om man som idag använder råvara, som hygieniskt är av livsmedelskvalitet och för säkerhets skull undviker kannibalismen, så får man både värdefullt protein och mineraler. Värdet av detta förankrades hos alla svenska intressenter redan på 90-talet, men av någon anledning dog frågan. Dags att väcka den till liv igen!
Den som varit med i livsmedelsbranschen sedan 80-talet minns den s k kadaverdebatten 1986, då Sverige i strid mot dåtidens kunskap och av etiska skäl tog bort självdöda djur och sjuka djur från fodret – ett klokt exempel på försiktighetsprincipen. Efter upptäckten om sambandet mellan smittat köttmjöl och sjukdomen BSE förbjöds allt köttmjöl till idisslare i EU 1994. Sverige hade frivilligt tagit bort köttmjöl till kor redan 1987 och ett lagligt förbud mot köttmjöl till idisslare infördes 1991. Jag har tidigare varnat för att betrakta BSE-frågan som helt död. Det finns fortfarande människor som blir sjuka i den mänskliga motsvarigheten av BSE, vCJD. Bekämpningen av BSE har dock varit oerhört framgångsrik och idag talar man om under hundra upptäckta fall, jämfört med 1992 – 1993 då bara Storbritannien hade 35 000 fall per år. Sedan kom ett förbud mot köttmjöl i allt foder. Framför allt ville man sätta stopp för utfodring inom art d v s grisar skulle inte äta grisar (trots att de gör detta i naturligt tillstånd).
Och visst hamnade man i ett jättelikt kvittblivningsproblem. I Sverige går en del av kadavren och kasserade djurdelar som energiråvara s k Biomal till värmeverk. Som gammal foderutvecklare, vet jag att köttmjöl är en bra foderråvara till enkelmagare och allätare som grisar och fjäderfä. Dessa djurslag är ju inte vegetarianer. Numera kommer i alla fall svenskt köttmjöl från slaktavfall från djur som genomgått köttbesiktning. Kassationer, sjuka djurdelar, är bortsorterade. Även om det låter äckligt (i radioreportaget) att göra slakterifett, så är det en energirik foderråvara, som kan ersätta spannmål och skulle kunna användas till fjäderfä. Köttmjölet innehåller värdefullt protein (bra aminosyrasammansättning), som kan ersätta importerat sojamjöl. Normalt tillsätts monokalciumfosfat för att tillgodose djurens behov av kalk och fosfor. Här kan köttmjölet också vara en bra mineralkälla. I slutet av 90-talet la dåvarande Swedish Meats en plan för att få accept för att köttmjöl av ”rätt” kvalitet är en bra foderråvara till grisar. Det kanske är dags att fräscha upp denna. Det känns bra att Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm, driver frågan. Jag hjälper gärna till.