Stockholm Environment Institute (SEI) m fl anordnade ett högstatussymposium på Dramaten i går kring global uthållighet. En slutsats är att USA som en av världens viktigaste nationer, måste ändra sig om det verkligen ska hända något med det globala uthållighetsarbetet. Sunita Narain, chef för ett vetenskapligt centrum och en av Indiens 10 mest inflytelserika personer var väldigt tydlig. Man frågar sig om vad som är möjligt, när USA:s Finlandsambassadör hävdade att ”sustainability” och ”green” är fula ord i USA. Det bekräftar det som Anders Wijkman framförde i samband med presentationen av sin bok ”Den stora förnekelsen” i mars. Åter lyftes behovet av att mäta tillväxt på annat sätt än idag genom BNP. Det finns ett motsatsförhållande mellan hållbarhet och ekonomisk tillväxt. Konferensen präglades dock av tillförsikt att det finns ett samförstånd mellan vetenskapen och samhället. Vi måste agera nu, men det krävs ”change of mindset” – en attityd förändring. The Stockholm Memorandum utgör en plattform, liksom FN:s High level global committee on sustainability. Det fanns delade meningar om det är politiken eller marknaden som ska var pådrivande. Sannolikt krävs både och.
Panelen av bl a fyra åldriga nobelpristagare utfrågades professionellt av Johan Kuylenstierna (SEI). Vetenskapen tittar på detaljer. Värdet är att hållbarhet har blivit ett sammanhållande begrepp, så att man inte antingen talar om klimatfrågorna eller biologisk mångfald. Katherine Richardsson från universitet i Köpenhamn talade om behovet av att hitta balans mellan utbud och efterfrågan. Vi har för stor efterfrågan mot vad naturen kan ge oss. Hon gav skräckexemplet kring danska lantbrukarna, som med traktordemonstrationer vill få använda mer kväve och fosfor. Pavan Sukhdev från Yale university talade om värdet av naturen som utvecklingspotential. Mangroveträsk för odling av jätteräkor är en dålig ekonomisk affär, eftersom kostnaderna för sanering överskrider inkomsterna av räkodlingen. Men hans långa lista över potentiella naturresurser gjorde mig väldig betänksam, eftersom Richardsson alldeles innan talat om att vi gör för stora uttag från naturen.
Själv hamnade jag på detta symposium inbjuden av Max Hamburgare, som var en av sponsorerna. Eftersom köttkonsumtionen i högsta grad är ifrågasatt från klimatsynpunkt så kan detta uppfattas som motsägelsefullt. Eftermiddagens workshop bedrevs i 8 arbetsgrupper med olika teman. Man hade lyckats samla in ett stort antal svenska experter och representanter från SEI från olika länder. Kring mitt bord talades om småskalighet, det ”verkliga” jordbruket och att det händer mycket i USA, där intresset för ekologiskt och lokalproducerat ökat. Balans mellan djurhållning och jordbruksareal är viktig, och från svensk sida kanske inte skalan är lika viktig. Det var flera diskussionsgrupper som föreslog att MAX borde röra sig bakåt i kedjan och knyta upp ett antal nötköttsproducenter och ställa krav från hållbarhetssynpunkt. Klimatcertifiering och Sigill-certifierat mjölkkokött borde vara intressanta alternativ. Själv drog jag en lans för att djurvälfärd och djurhälsa d v s friska djur är en förutsättning för hållbarhet. Alternativet är en ökad antibiotikaanvändning och resistensutveckling. Och så slutligen ett citat från Sunita Narain: ”I Indien är det monsunen som är finansminister.” Man har sett effekterna av klimatförändringen i form av mer regn på färre dagar.