Förra veckan firades veterinärmedicinens 250 år av SLU och SVA. Det är alltid bra att titta bakåt för att göra prognoser om framtiden. Mycket handlade om veterinärutbildningen eftersom det var denna som startade 1761 i Lyon. En unik händelse kungjordes på seminariet i torsdags. Boskapspesten, Rinderpest har utrotats i världen, vilket är fantastisk bragd. På 1700-talet dog 200 miljoner nötkreatur av boskapspesten och Europa svalt. Redan på början av 90-talet var utrotningen av tuberkulos och brucellos ett svenskt samarbetsprojekt mellan staten och näringen. Sverige blev friförklarat från Bovin tuberkulos 1958. Förre GD för SVA Lars-Erik Edqvist påminde om de svenska framgångarna när det gällde att övertyga resten av EU om att man skulle avveckla antibiotika som fodertillsats. Det svenska medlemskapet i EU och svenska tilläggsgarantierna för salmonella innebar ett unikt avsteg från kravet på fri rörlighet eftersom Sveriges har möjlighet att ställa krav på importerade livsmedel. Överhuvudtaget gavs en hel del slängar till Wretbornska djursmittutredningens förslag. Men för att få ordentligt genomslag måste friska djur och antibiotikaresistens hitta sin plats i hållbarhetsperspektivet. Antibiotika och resistens är lika angelägna frågor för vår överlevnad som kväve, fosfor och biologisk mångfald, som ingår i ”planet boundaries”. Mitt påstående att antibiotika är en ändlig resurs gav ingen respons.