LRF, Arla och Lantmännen vill frånta politikerna deras ansvar för så viktiga frågor som skyddet av miljön, säkra livsmedel och för att djuren sköts och hålls på ett acceptabelt sätt. Det är orimligt och oansvarigt att vältra över hela ansvaret på marknaden och konsumenterna för att rädda klimatet, säkra miljöhänsyn i produktionen och se till att djuren får ett fullgott skydd. LRF, Lantmännen och Arla anser i Svenska Dagbladet att det är efterfrågan som ska styra hur livsmedelsproduktionen ska gå till. ”Livsmedelsbranschens konkurrens om konsumenternas förtroende är den främsta garanten för en hållbar produktion, inte ett omfattande regelverk” säger man i sin debattartikel. Har man glömt att även kollektivet i EU, har insett att det är orimligt att marknaden och konsumenterna ska säkra en hög livsmedelssäkerhet, rädda miljön och ge djuren ett rimligt skydd. Därför finns EU-lagstiftning när det gäller livsmedelssäkerhet, miljö och djurskydd. Vad är det som säger att den svenska livsmedelsproduktion kommer att öka om man monterar ned alla svenska mervärden som finns genom svensk lagstiftning. Och tror man att alternativet är en produktion utan regelverk och kontroll? Handeln kommer kräva att det finns kvalitetssäkring och certifiering. Och dessa måste bygga på kriterier som går att verifiera. Frågan är om det kommer räcka med Arla-gården för att tillfredsställa svenska konsumenter? ”Bregott-fabriken” måste säkerställas. Finns det inte utrymme för lite självkritik. Hur kan man begära att svenska konsumenter ska köpa svensk ost om den varken är ursprungsmärkt och att mervärdena inte är kommunicerade. Arla är ju inte ett svensk företag och frågan är om man kan anse att Lantmännen är det heller. Visst finns det ett förtroende för svenska bönder, men är man så övertygad om att detta förtroende kommer kvarstå om man tar bort sina konkurrensfördelar, där djuromsorg är en av de starkaste. Att låta marknaden styra, innebär att vi accepterar att en del kor i Sverige står inne året runt, att grisar får mindre plats och kanske också att suggorna får vistas periodvis i bur. Ska vi acceptera att slaktdjur transporteras längre än 8 timmar? Hur har LRF kommit så långt bort från sina värderingar som man fastställde 2002 och som syftade till att skapa förtroende för svenska livsmedel. Nu vill man i stället lägga allt ansvar på konsumenten. Och varför fortsätter man att hävda att importen tar ökade marknadsandelar, när man nu är på god väg att casha hem sina investeringar i hög kvalitet.
Det är genom riksdagen vi beslutar om hur lagstiftningen ska verka för att säkerställa säkra livsmedel, minska klimatpåverkan, främja en bättre miljö och vilket skydd vi vill ge våra djur. I Sverige har vi grundat vår lagstiftning på våra gemensamma värderingar på ett starkt miljöengagemang och ett starkt djurskydd. Mycket av lagstiftningen i Sverige bygger på förordningar och direktiv som beslutats inom EU. Därutöver kan givetvis marknaden med stöd av konsumenterna driva på för minskad klimatpåverkan, ökad miljöhänsyn och speciella djuromsorgskoncept.
En kommentar
Ja, det är sannerligen märkligt att politiker fegar ur och vill lägga ansvar för djurskydd på konsumenter. Hur ska de konsumenter som inte konsumerar kött, men som i egenskap av medborgare vill se ett samhälle som behandlar sina djur anständigt bete sig? När politiker vill göra sig själva överflödiga med att hänvisa till alla medborgares beteende i egenskap av aktörer vid just det tillfället – hur blir samhället då? Somliga kör för fort och andra håller hastigheten. Somliga betalar skatt och andra låter bli. Somliga stjäl bilar och andra låter bli. Var finns de politiker som vill se samhället ta i frågan om djurvälfärd? Bucht gör det ju inte. Jag hoppas vi får en ny minister för lantbruket i denna månad.