Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

GMO, genteknik inom växtförädlingen har länge varit föremål för polarisering mellan för och emot. Debatten har präglats av pajkastning. Läs gärna min första blogg från mars 2006. Tillskyndarna av GMO har i många fall kännetecknats av att kritisera de kritiska för okunnighet och hysterisk rädsla. ”Man blir inte genteknisk förändrad för att man äter GMO-tomater”. Vi som följt frågan länge vet att egentligen är det tillämpningen och makten över maten som varit en väsentlig del av kritiken. Vem kan älska Monsanto? Och vi har fått rätt. Herbicidresistensen hos RoundUpReady soja har spridit sin resistens till flera ogräs. I förra veckan redovisades på KSLA ett tvåårigt dialogprojekt kring bioteknik inom växtodlingen. ”Vi hade alla fel!” kan vara kännetecknande för utfallet. Det verkar som om man verkligen lyckats med dialogen. Ökad förståelse, enighet i vissa frågor även om man kanske inte ändrat uppfattning i grunden. Slutsatsen är kanske att biotekniken är en möjlighet – rätt använd. Samtidigt har man också formulerat kriterier för ett hållbart jordbruk. Begränsningen är att själva dialogen begränsats till ledamöter i KSLA – i och för sig mycket kompetenta, men ändå. Läs gärna ”Frön för framtiden” KSLA nummer 2.2016. Man har bjudit in externer i samtalet, så jag ska inte vara för kritisk. Grattis Annika Åhnberg!

Det finns andra exempel på lyckade dialoger. Jag har tidigare skrivit om dialogen i Danmark 2014 kring en handlingsplan för danska grisars välfärd. Den dialogen omfattade hela kedjan från bonde till butik inklusive djurskydds – och konsumentorganisationer. Det är vad jag efterlyste på djurskyddskonferensen i januari och som Jordbruksverket inte hörsammade i samband med att man föreslog nya betesregler eller handlingsplanerna för gris, kött och mjölk. Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige har föreslagit en svensk plattform för djurvälfärd, enligt samma modell som nu startas upp i EU. Läs om detta på www.vikonsumenter.org.

Irland har sjösatt Origin Green. Det är en hållbarhetssatsning som omfattar en stor del av landets kött – och mjölkproducenter och många livsmedelsföretag. Allt drivs av Board Bia. En branschorganisation som ska främja Irlands livsmedelsproduktion. Hälsosam och hållbar mat ska vara en konkurrensfördel. Här har man inte inkluderat handel, konsumenter och djurskydd. Programmet innehåller en mängd åtgärder på gårdsnivå, certifiering och nyckeltal. Den höga anslutningen beror sannolikt på den höga exportandelen av produktionen och medvetenheten om att för att lyckas nå kunderna, måste man ha en konkurrensfördel.

Ett dialogprojekt, som definitivt inte verkar ha lyckats är Näringsdepartementets dialoggrupp kring livsmedelsstrategin. Först fick Sveriges Konsumenter tränga sig in och sedan hade man inte med någon djurskyddsrepresentation. Det senare, trots att man var medveten om att att djurskyddsfrågorna var en av knäckfrågorna från Konkurrenskraftutredningen. Jag har uppfattat att upplägget mer handlade om informationsutbyte och mindre dialog. Ett förslag om workshop kring djurskydd blev inget av. Många har gjort inspel och utan tvekan tror jag att inspelen från Sveriges Konsumenter, Naturskyddsföreningen, WWF, World Animal Protection, Vi Konsumenter och Djurskyddet Sverige har gjort nytta. Det finns säkert utrymme för en ökning av svenska livsmedelsproduktion. Frågan är bara hur? Att Sverige inte kan konkurrera med låg pris, kommunicerar t o m med Livsmedelsföretagen. Nej! det är som Bo Dockered, tidigare ordförande för LRF, sa vid avtackning av min kära kollega vid LRF Sören Persson, ”Nu har vi världens chans att ta hem värdet av svenska mervärden. Problemet mjölken måste lösa på annat sätt”. Och sluta odla mantrat att djurskyddet kostar mycket pengar (JTI-broschyr). Det är inte sant. Det tycker inte heller många bönder, som Göran Dalin, SLU, berättade om på Stenhammars-dagen,i måndags med hänvisning till KSLA:s enkät.