Bo Dockered – en bondeledare med kraft!

”Mervärdet för svensk råvara jämfört med importerad är årligen många hundra miljoner kronor i bondeledet”. Detta är ett citat ur slutkapitlet Framtiden – landsbygdens riddare i boken om Bo Dockered. Det är en uppgift som jag också fått internt från LRF tidigare. Det var också medskicket från tidigare VD för Slakteriförbundet Sven Tidala när vi sågs innan jul. Det är sorgligt att dagens LRF inte på motsvarande sätt kan erkänna värdet av svenska mervärden och skapa stolthet hos sina medlemmar.

Pär Fornling har skrivit en spännande bok ”Spårbyten – Bo Dockereds vägval”. Att arbeta på Slakteriförbundet och LRF under 80 – och 90-talet var en spännande och upplevelserik tid under Bosses ledning. Det var häftigt att få vara med på tåget. Vi träffades redan i början av 80-talet när jag jobbade med forskningsfrågorna på LRF mellan 1980 och 1982. Bosse satt i LRF:s forskningsberedning. Då fördelade vi regleringsmedel i det som hette Lantbrukets fond. Vi upprätthöll kontakten efter att jag flyttat till Slakteriförbundet 1 april 1982. Programmet Omsorg i Djurskötseln som antogs av Slakteriförbundets stämma 1985, var en viktig del av LRF:s program ”Sveriges Bönder på Väg mot världens renaste jordbruk”, som startade 1992. Jag kom tillbaka till LRF 1993 inbjuden av Bosse, efter att Slakteriförbundets kommande ledning (Sven Tidala avgick ungefär samtidigt som jag) började ifrågasätta svensk djuromsorg. Man ville avvänja smågrisarna tidigare och kanske också acceptera att suggorna fixerades. Bosse antyder i boken att På Väg-satsningen kanske var för tidigt väckt. Handeln var inte beredd att ta till sig svenska mervärden, när EU-inträdet innebar tillgång till billiga livsmedel till Sverige. Frågan är om vem som 1996 avvecklade den fantastiska satsningen med utåtriktade framgångsrika kampanjer och mycket arbete med att få bönderna med på tåget ex Miljöhusesynen samt miljörapporter i samarbete med SCB m m. Kanske var det Slakteriförbundet, som alltid tyckt att LRF inte skulle ägna sig åt konsumentfrågor. Vilket för övrigt Mjölkfrämjandet inte heller tyckte. Eller var det så att LRF:s ledning tröttnade när omvärlden började ta till sig budskapet. Det var bara en fråga där jag och Bosse inte var överens. Djurens Rätt efterlyste LRF:s syn på religiös slakt utan bedövning. Bosse och Hans Olof Ramberg varnade mig för fundamentalismen, när jag ansåg att LRF skulle vara tydlig och ta avstånd från religiös slakt utan bedövning. Jag överöste Bosse med debattinlägg i frågan.

På boksläppet den 22 mars på LRF, kände jag kanske 90 % av gästerna, vilket visar hur gammal man är. Bosse är fortfarande aktiv i debatten och har drivit självförsörjningsfrågan och är med rätta bekymrad över utvecklingen i svensk mjölkproduktion. Var samgåendet mellan svenska Arla och danska MD foods verkligen något som gynnat svenska mjölkbönder, med samma mjölkpris till Arla-bönderna i olika länder? På boksläppet fick jag det ”glada” meddelandet att LRF:s ansvarige (LRF:S ledning?) för filmen om LRF 100 år, censurerat bort min intervju kring svenska mervärden f f a Sveriges bönder på väg mot världens på väg mot världens renaste jordbruk. Jag blev intervjuad i näringslivets arkiv och lyfte fram böndernas proaktivitet kring antibiotika och andra svenska mervärden som salmonellafriheten. Jag varnade vid kontakten för att det var minerad mark, med tanke på LRF:s syn i dag på att mervärden snarare är lika med merkostnader. Att jämföra med det inledande citatet ur boken om värdet av dessa i bondeledet.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.