Var finns den ansvarsfulla marknadsledaren?

Man kan inte som i dagsläget å ena sidan hävda att konkurrenterna har sämre kvalitet och å andra sidan driva att man vill ha samma kvalitetskriterier som konkurrenterna. Ungefär detta framför Ann-Helen Meyer von Bremen i ett Facebook-inlägg kring de omdiskuterade djurskyddsreglerna för gris. Det vill säga att det blir orimligt att Svenskt kött å ena sidan kommunicerar att Sverige har världens mest omfattande djurskyddslag med exemplet svensk gris, samtidigt som LRF kommunicerar att man vill ha samma regelverk som konkurrentländerna. Den senaste händelsen, som jag kommer ihåg, då LRF tog på sig rollen att ansvarsfullt svara upp mot kritik (berättigad eller ej) var den s k griskrisen 2009. Dåvarande ordförande Lars-Göran Pettersson erkände att det fanns problem som måste åtgärdas. Jordbruksverket införde sin djurskyddsdeklaration och branschen införde en helomfattande grundcertifiering (tack Åke Rutegård).

Slakteribranschen har under 2000-talet genomgått en omfattande strukturförändring. Ända fram till dess hade Slakteriförbundet/ Swedish Meats/Scan en dominerande roll på köttmarknaden med ända upp till 80 % av den svenska slakten. Det innebar ett speciellt ansvar för att bygga upp förtroendet för svenskt kött från gen till kotlett. Som producentkooperation ägde man frågorna hela vägen från avel, uppfödning, transport av djur och slakt till Scan-produkterna på marknaden. Det ansvaret axlade Slakteriförbundet framgångsrikt genom att vara talesperson i viktiga frågor kring djur och kött. Man drev Köttforskningsinstitutet och programmet Omsorg i Djurskötseln. Organisationen Köttinformation på den tiden kommunicerade mer fördelar med kött och köttrecept.

I dagsläget finns ingen tydlig aktör på köttmarknaden som axlar rollen som marknadsledare med insikt om att konsumenternas förtroende är A och O. Svenska slakterier har dessutom både danska och finska ägare. Svenskt Kött svarade på frågan om information och dialog med kritikerna att det är ägarnas av Svenskt Kötts uppgift. Det rimliga skulle då vara att Köttföretagen skulle ta tag i frågan kring kritiken mot nya djurskyddsregler och bjuda in till dialog med kritikerna, när nu Jordbruksverket missat. Men det enda vi sett är en artikel från VD Hans Agné. När jag pratar med en gammal kollega i branschen hävdar han att det är ordförandena i Grisföretagarna som äger frågan. En verkligen anmärkningsvärd situation att de som ligger längst bort från marknaden ska avgöra hur man uppnår förtroende för svenskt griskött hos marknad och konsument. Det var bl a skälet till Vi Konsumenters seminarium den 14 november www.vikonsumenter.org.

Hur är det med andra branscher? Svensk Fågel har styrkan att omfatta hela produktionskedjan. Man informerar föredömligt öppet och ofta och bjuder in till studiebesök. Svenska Ägg har samma helhetsgrepp och certifierar nu hela sin äggproduktion. Sedan Svensk Mjölk integrerades i LRF har mycket av offensiv marknadsföring av svenska mervärden avstannat. Arla som marknadsledande på svenska mejerimarknaden kan ju inte marknadsföra specifika svenska mervärden som beteskravet – eller? Ordförande i Arla Åke Hantoft har i en debattartikel hösten 2016 drivit gemensam linje med LRF och Lantmännen att ta bort svenska särkrav. Lantmännen – ägt av svenska bönder med ansvar från gård till bord! Men hur är det med svenskt ursprung och svenska mervärden? När Livsmedelsstrategin presenterades i januari i år ansåg Lantmännen att svenska regler ska harmoniseras till de länder man konkurrerar med. Nu undrar jag snart varför jag ska köpa svensk mat?

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.