Ska vi producera innanför planetens gränser och medverka till en hållbar produktion och konsumtion av mat, som främjar människors hälsa krävs mer eftertanke än att bara oreserverat gynna en fri handel med livsmedel. Matproduktion kan inte ses som vilken industriproduktion som helst sa Ulf Sonesson RISE på ett Svenskt Sigill-seminarium i torsdags. ”Livsmedelsproduktion måste ses på ett annat sätt av samhället”.
Jag har läst Lars Calmfors kolumn i DN, som stöder frihandelns alla fördelar. ”Handel innebär inte bara stordriftsfördelar och ett mer varierat utbud av varor och tjänster. Lägre konsumentpriser gynnar särskilt låginkomsttagare eftersom de spenderar en stor del av sina inkomster på importvaror ”. Visst finns det fördelar med handel mellan länder. Förutom livsmedelsförsörjningen, ger frihandel också tillgång till betalande marknader, utjämning av tillgången till livsmedel, diversitet (tillgång till olika sorts livsmedel) och låga priser. Men riskerna finns. Spridning av sjukdomar (inklusive zoonoser) och därmed risk för folk – djurhälsa, livsmedelsförluster, långa komplicerade livsmedelskedjor(tänk hästköttskandalen) med fördröjd möjlighet till intervention och ökad konkurrens. Ökad handel driver mot intensifiering och specialisering. Det är en förutsättning för att kunna konkurrera på den globala marknaden. Ökad handeln driver också mot harmonisering och minskad diversitet, vilket strider mot Calmfors hypotes. WTO anser exempelvis att privata standarder, som krävs av industri och handel fördyrar för konsumenterna. Med förbättrad ekonomi i många länder ökar köttkonsumtionen, vilket ökar handeln med animaliska produkter. Därmed ökar också handeln med foder och levande djur. Det senare ett skräckscenario från djurskyddsynpunkt.
Så här skriver Gunnar Rundgren kring diskussionen kring hållbarhet och LCA-analysernas begränsningar med anledning av Vi Konsumenters seminarium den 14 november. ”Men en större begränsning av LCA analyserna är att de inte fångar de systemeffekter som produktionen har. Ett utmärkt exempel är globala transporter. En LCA analys kommer mestadels till slutsatsen att miljöpåverkan av transporterna är en mycket liten del av en produkts miljöpåverkan och därför inte alls avgörande. Men detta resonemang missar helt de stora systemeffekter som den globala handeln med jordbruksprodukter har – som utslagning av lokal produktion, omvandling av hela landskap till monokulturer, den fortsatta koncentrationen i livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln, att den globala konsumtionen av mat blir allt mer ensidig, effekterna på folkhälsan osv”.
I Sverige är det fult att ha en kritisk inställning till frihandel. Men hur kan vi gynna frihandel som är en stor potential för låginkomstländer, men motverka alla de negativa effekter som vi sett under efterkrigstiden, som Gunnar Rundgren pekar på? Och hur stämmer detta med Sven-Erik Buchts livsmedelsstrategi, som vill öka den svenska produktionen och konsumtionen av svensk mat och öka den svenska självförsörjningen? Är verkligen exporten räddningen?