Jag har läst en intressant artikel i tidskriften White Paper Nr 4 2017 ”Köttets lustar” skriven av Ann-Helen Meyer von Bremen. Den handlar om vår relation till kött och djur, om det ökade fokus på köttätandet eller snarare utvecklingen mot vegetarismen och veganismen och filosofierna bakom detta. Ann-Helen hävdar att lantbruket och LRF blev tagna på sängen av Göran Perssons uttalande för drygt femton år sedan om att minska på köttet från julbordet. Tvärtom, för LRF blev det en bekräftelse av att det var nödvändigt att ta fram en för lantbruket gemensam värderingsplattform när det gäller vårt hållande av djur och arbetet var redan igång.
Svensk Mjölk (denna på sin tid professionella organisation) startade arbetet med ett etikprogram i mars 2000. Tro det eller ej, men initiativtagare var dåvarande VD på Arla Åke Modig. Det var diskussionen kring hormoner som fick Åke att driva frågan. Svensk Mjölk drev projektet år 2000 och utvecklade på uppdrag av sin styrelse ett etikprogram. Programmet bestod av flera delar, ett etiskt verktyg, en etisk grundsyn, ett policydokument samt en genomgång av de etiska frågeställningar som fanns inom mjölksektorn. Under arbetets gång bjöds Magnus Linton in som skrivit boken ”Veganerna – en bok om dom som stör och Christina Cheng (nu känd som trendanalytiker). Det var ett oerhört spännande och lärorikt projekt.
Den 3 oktober 2000 genomförde LRF tillsammans med berörda branscher en gemensam omvärldsanalys med utgångspunkt från värderingsförskjutningar i synsättet på hållande av djur för livsmedelsändamål. En av slutsatserna från omvärldsanalysen var behovet av en gemensam värderingsplattform. LRF tog över etikprojektet 2001. Syftet med projektet var att utforma en för LRF och berörda branscher gemensam värderings- och kommunikationsplattform, en etisk grundsyn, när det gäller rätten att nyttja djuren för livsmedelsproduktion och ta fram ett verktyg för etiska värderingar. Arbetet bedrevs ambitiöst med stor delaktighet från branscher, bönder och tjänstemän i workshops och seminarier. Det färdiga dokumentet antogs av LRF: styrelse i juni 2002 tillsammans med värderingsdokumentet ”Den svenska modellen”. Jag var ute mycket och diskuterade etikfrågorna i olika sammanhang åren efter beslutet. Det var då jag träffade Helena Röcklinsberg, SLU:s nuvarande djuretiker. Det känns vemodigt att dokumentet och värderingsgrunden försvunnit ner i skrivbordslådorna på LRF. Etikavsnittet ser ut som följer:
Etik
Vi anser att djur och natur kan nyttjas för mänskliga syften under ansvar. Vårt ansvar är att tillförsäkra en god djuromsorg. Vi har en moralisk skyldighet att behandla djuren ansvarsfullt och med respekt. Våra ambitioner och målsättningar med djurhållningen ska uttryckas och förverkligas med hänsyn till djurens behov. Djur ska respekteras som kännande varelser oavsett produktionsförmåga och egenskaper. Det finns ett samspel mellan människa och djur. Vi har ett ömsesidigt behov och nytta av varandra.
Kunskap och värderingar ska styra utvecklingen
• Vårt sätt att handla ska prövas och vara försvarbart utifrån ovanstående värdegrund samt ha ett gott syfte.
• Kunskap om djurs grundläggande behov, fysiologiska och beteendemässiga, ska vara vägledande, när djurhållningen utformas. Djurmiljöer ska anpassas till djurens behov.
• Skötseln av djur ska kännetecknas av kunskap och engagemang. Hänsyn ska tas till det enskilda djurets behov
• Djuren ska få en god djurhälsovård och de ska skyddas mot smärta, lidande och negativ stress.
• Djuren ska få en god djuromsorg i samband med transport och avlivning.
Inhysningssystemen ska utformas med utgångspunkt från olika djurarters fysiologiska och beteendemässiga behov. Ny teknik och nya produktionssystem samt ny- och ombyggnation ska förprövas från djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Förprövningen bör också utgå från ett smittskyddstänkande där hela djurhållningen prövas.
Det krävs hög kompetens och gott djuröga för att hålla friska och välmående djur. Kunskap och kompetens ska förstärkas genom anslutning till djurhälsoprogram och rådgivning. Djurägare som hamnar i trångmål, som innebär risk för djuromsorgen, ska erbjudas hjälp och stöd.
Målsättningen att skydda djur mot sjukdom är en av grundpelarna i den svenska djurskyddslagen. Därför är den förebyggande djurhälsovården för nötkreatur, får, svin och fjäderfä ett av de viktigaste instrumenten. Ökad sjuklighet eller dödlighet accepteras inte oavsett djurhållningsform. Genom högt ställda krav på importerade djur, kläckägg, sperma och embryon ska Sverige behålla sitt goda hälsoläge.
Personal som transporterar djur och hanterar djur på slakterier måste ha genomgått utbildning. Transportbilarna ska vara anpassade till de olika djurslagens krav. All verksamhet i samband med transport och slakt ska planeras och genomföras så att god djuromsorg upprätthålls.
H