Sveriges bönders värderingar och riktlinjer för en hållbar livsmedelsproduktion. Det var rubriken på det policydokument som antogs av LRF:s förbundsstyrelse i juni 2002. Det fanns ett tydligt önskemål från LRF:s organisationsmedlemmar att formulera vad bönder och böndernas företag menade med den Svenska Modellen. Det är en ambitiös och bred programförklaring med tydliga ambitioner. Den Svenska Modellen innebär högt ställda krav på livsmedelssäkerhet, etik och miljöhänsyn. Grunden lades i LRF:s program Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk på 90-talet. Värderingarna byggde också på LRF:s tidigare policies och ställningstaganden i frågor kring miljö, antibiotika, djuromsorg m m. LRF hade också utformat ett etikprogram när det gällde synen på djur. Jag var delaktig i processen och kände stor stolthet, även om jag kommer ihåg att det förekom en del kompromisser. När man läser programmet idag känns många åtgärder lika relevanta idag. Det är intressant att läsa om ambitionerna att upprätthålla odlingslanskapets och åkermarkens förmåga att producera livsmedel. Samtidigt ska den biologiska mångfalden i mark och vatten samt kulturvärden värnas. Åkermarken ska ha ett välbalanserat näringstillstånd och bra markstruktur. Växtföljder och brukningsmetoder som upprätthåller och förbättrar markens bördighet ska tillämpas.
Bland de allmänna ställningstagandena kan man finna följande: ”Arbetet för en hållbar livsmedelsproduktion måste vi alla medverka i. För att klara detta är det nödvändigt att producenter, konsumenter och samhälle tar ett gemensamt kostnadsansvar för de åtgärder som måste genomföras.” D v s man kan inte förvänta sig att bönderna ska ta hela kostnaden. Det känner i vi igen, när vi nu läser LRF:s Hållbar tillväxt – mål för de gröna näringarna. Världen har förändrats och för tjugo år sedan fanns inte klimatfrågan på dagordningen. Skillnaden mellan LRF:s Svenska Modellen och LRF:s Hållbar tillväxt är ganska stor. LRF har i sitt program valt att inkludera de tre dimensionerna av hållbarhet d v s ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Från tunga intressenter ifrågasätts dock alltmer att dessa tre dimensioner likställs. Jag hade kanske helst sett att man refererat till planetens gränser.
LRF fokuserar: miljö och klimat, som främst handlar om att fasa ut fossilberoendet och öka kolinlagringen. Man ska främja den biologiska mångfalden och öka de gröna näringarnas resurseffektivitet. ”Öka precisionen i användningen av foder, växtnäring, växtskydd och andra insatsmedel för att vår produktion ska bli ännu mer miljö- och klimateffektiv”. Det finns målkonflikter mellan resurseffektivitet och djurvälfärd, som måste hanteras. I programmet finns mål för ekonomi: ”Öka lönsamheten och konkurrenskraften för de gröna näringarna!”: Ett mantra som upprepas av LRF i alla sammanhang. Socialt är slagordet: ”Öka landsbygdens attraktionskraft!”. På frukostmöte på LRF presenterades LRF:s satsning på utfasning av fossila drivmedel. Den alltid positiva Svante Axelson såg chansen att marknadsföra fossilfrihet som attraktivt mervärde. AnneLie Lundell, HKScan fällde en, för mig, fin kommentar, ”På 80-talet investerade vi i djuromsorg, som vi nu skördar i form av högt förtroende och liten antibiotikaanvändning.