Djurskydd – en politisk fråga

Vad styr eller snarare vilka styr vilka djurskyddsregler vi ska ha i Sverige. Det har Frida Lundmark Hedman, SLU, kartlagt i sin utmärkta och intressanta rapport: ”En analys av regleringen av djurskyddsområdet från 1988 och fram till idag. Förändringar och konsekvenser för djurens välfärd”. Ansvarig myndighet för djurskyddet har inte sällan haft bristande forskningsstöd för sina förslag till djurskyddsföreskrifter. Man samråder och lyssnar främst på lantbruksnäringen när man presenterar och beslutar om ändringar i djurskyddsföreskrifterna. Det har skett en förändring i den politiska ambitionen för svensk djurskydd genom åren. Tidigare ville politikerna främst främja ett gott djurskydd och det infördes tydliga förbättringar för, nötkreatur, suggor och hästar efter 1988. Efter 2007 styr regleringsbreven också mot krav på förenkling, målstyrning, flexibilitet, funktionskrav och ökad konkurrenskraft. Samma formuleringar, som man hittar i yttranden från lantbruksnäringen! Detta trots att många är överens om att målstyrning och funktionskrav till skillnad från resurskrav kommer att riskera rättsäkerheten och innebära svårigheter för djurskyddskontrollen. Det är en del av slutsatserna som jag dragit efter att ha läst rapporten.

Frida har även frågat andra EU-länder hur man ser på sin djurskyddslagstiftning. Sverige och många andra länder skryter över att man har en bra djurskyddslagstiftning. Sverige vill gärna säga att man är världsbäst, vilket man inte är. Konkurrenskraftutredningen och livsmedelstrategin har betydelse. I livsmedelstrategin sägs tydligt att det svenska djurskyddet inte ska sänkas. I Konkurrenskraftutredningen däremot anförs att det kan finnas skäl för att Sverige närmar sig EU:s djurskyddsnivå. Sannolikt beroende på den expert LRF placerade i utredningen. Konkurrenskraftutredningen som kom 2015, citeras fortfarande av oppositionspolitiker.

Under de senaste åren finns tråkiga exempel på hur Jordbruksverket valt att endast samråda med lantbruksnäringen och fått stark kritik från djurskyddet och forskare. År 2016 kom ett reviderat förslag till föreskrifterna kring mjölkornas beteskrav. Förslaget innebar en tydlig försämring, men ändrades efter starka protester. Ändring av djurskyddsföreskriften för gris 2017, där avvänjningsåldern för gris sänktes, blev ett exempel på att Jordbruksverket gick grisnäringen till mötes med syfte att öka produktiviteten. Detta trots massiva protester från djurskyddsorganisationerna och många forskare. Styrningen mot funktionskrav har gett lite olika utfall beroende vilken tjänsteman som driver och vilken samråd som har skett. De nya hästföreskrifterna bygger till stor del på funktionskrav medan motsvarande föreskrifter för hund och katt har fler detaljbestämmelser och allmänna råd.

Den nya djurskyddslagen från 2019 har högre ambitioner än lagen från 1988. Men det återstår att se hur detta kommer avspegla sig i djurskyddsförskrifterna. I den av regeringen beslutade djurskyddsförordningen behöll regeringen ändå vissa nyckelkrav som förprövningen av djurstallar, beteskravet för mjölkkor och kravet på lösgående grisar. Jordbruksverket som djurskyddsmyndighet har ingen lätt uppgift. Som ett övergripande strategiskt mål anges att Sverige ska ha en god djurhälsa och en god djurvälfärd. Å andra sidan är lantbrukets konkurrenskraft och lönsamhet nyckelfrågor. Inrättandet av det vetenskapliga rådet vid SLU 2017 kan förhoppningsvis ta bort kritiken om att föreskriftsändringar inte bygger på vetenskapliga fakta. Nu gäller att SLU eller staten budgeterar för en fortsättning. Trycket från näringen om lättnader i djurskyddsregelverket finns hela tiden (se tidigare blogg). Frågan är exempelvis hur LRF:s riksförbundsstämma ställer sig till motionen om att ta bort beteskravet för besättningar med lösdrift.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.