Ett oskrivet blad

Det har inte blivit någon blogg på länge. Det beror delvis på att jag varit utan dator, datorlös eller datorfri, i en och en halv vecka. Känslan, när min datakonsult Göran ringde och berättade att min kraschade hårddisk var helt tom, var just tomhet. Det kändes som om mattan hade ryckts bort under fötterna. Vi vet att vi är sårbara och att datorn kan bli kapad eller krascha. Man får sig en riktig tankeställare. På datorn låg, förutom alla foton från de senaste tio åren, dokument från början av 90-talet d v s dokumentation från stora delar av min yrkeskarriär. Jag har haft stor glädje av PM, skrivelser och rapporter från en fantastisk händelserik tid – antibiotika, galna-kosjukan, mul – och klövsjuka, belgisk blå d v s mycket av det jag skrev om i min blogg kring sommarprat. Hur känns det att allt var borta. Blir man historielös? Visst – när jag slutade jobba 2015, tog jag med mig en hel kartong med overhead-bilder som minne av ett stort antal presentationer. Allt från Scans program Omsorg i djurskötseln på 80-talet, Sveriges bönder på Väg på 90-talet till Svenska Modellen i början på 2000-talet. Det finns också ett antal presentationer kring aktuella frågor vilket speglar den tidens utmaningar.

När det begav sig sparade man (jag) papperskopior av det mesta. Att läsa dokument på datorn var inte rutin. Jag har 10 pärmar med antibiotikadokumentation, en full pärm med Belgisk Blå och en med kadaverförbudet o s v. Inte sällan känns det viktigt att ha ett historiskt perspektiv. Jag fick just en fråga om man fixerade grisande suggor innan de nya djurskyddsföreskrifterna, som kom efter djurskyddslagen 1988. Innan djurskyddslagen fanns bara bindande djurskyddsföreskrifter som gällde vid nybyggnation den s k djurstallkungörelsen. Det far fritt fram för LBT i Lund att utveckla en grisningsbur, där sugga skulle vistas veckan kring grisningen.

Just nu pågår också arbete att i en vetenskaplig artikel kartlägga och förklara varför Sverige lyckats med att föda och hålla friska djur med lågt behov av antibiotikabehandling. Den frågan skulle kräva en helt egen blogg. Jag vill bara säga att förbudet mot generell antibiotika i foder 1986 innebar en total omställning för kyckling – och grisuppfödningen. Jobbet måste fokuseras på förebyggande åtgärder, inte minst vid avvänjning av smågrisar, bättre skötselsystem, förbättrad hygien och bättre foder. Jag vill betona att djurskyddslagstiftningen syftar till att skydda djur från sjukdom. Jobbet gjordes, och görs, av bönder, rådgivare och duktiga veterinärer. Allt beror inte på att vi har ett organiserat veterinärt arbete. med kontroll -och bekämpningsprogram och uppföljning av antibiotikaförbrukning och resistensutveckling. LRF, Lantmännen och Slakteriförbundet la ned mycket jobb på att skapa förståelse hos såväl bönder som veterinärer om vikten av friska djur och låg antibiotikaanvändning. Det var sannerligen inte så att alla veterinärer och uppfödare var övertygade om att förbudet mot generell foderantibiotika var riktigt. Och även mjölkbönderna behövde och kanske behöver övertygas.

”Även en flitig myra, behöver vara ledig ibland” fick jag som en kommentar från en vänlig styrelsekollega. Kan kännas skönt att faktiskt inte kunna skriva nyhetsbrev och rätta texter. Och hur gick det sedan? Datorn blev helt svart torsdagen den 13 augusti och lämnades in dagen därpå. På tisdagen ringde Göran med beskedet att hårddisken var tom. Men jag hade ju ett externt minne som ändå var hyffsat sent laddat. Och se på f´n. Det mesta fanns kvar. En hel del strul med e-posten, men nu funkar det. Lite lustigheter med högtalare som inte fungerar och jag har blivit döpt till Gunnila, men det fixar väl sig. Det finns värre problem här i livet i dessa tider.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.