Ny EU-förordning om veterinärmedicinska läkemedel träder i kraft i januari 2022. Den kräver att antimikrobiella läkemedel (antibiotika) inte får användas rutinmässigt och inte heller användas för att kompensera för dålig hygien, bristfällig djurhållning eller bristande vård eller för att kompensera för dålig jordbruksdrift. Det kommer att kräva en omställning av intensiv djurhållning i många länder. Framför allt är det gris – kyckling – och kalvproduktion som har de största utmaningarna.
Sverige tillsammans med Island, Norge och Finland har i flera år haft en låg antibiotikaförbrukning till djur. Intresset och engagemanget för hur Sverige lyckats med en denna låga antibiotikaanvändning är stort. Redan på slutet av 90.talet möttes vi, som arbetade med frågan av vulgärargument, som att Sverige bara hade en liten gris- och kyckling produktion, vi hade små gårdar och ett kallt klimat. Och den diskussionen verkar pågå fortfarande. Det har känts väldigt motiverat att försöka förklara vårt goda djurhälsoläge för omvärlden. I våras kom broschyren ”Swedish work against antibiotic resistance – a one health approach”. Bakom den står samtliga ansvariga myndigheter. I våras kom SLU med: ”The Swedish experience” – a summary on the Swedish efforts towards a low and prudent use of antibiotics in animal production. Och nu pågår ett arbete med att i en vetenskaplig artikel beskriva: Success factors for prevention of antimicrobial resistance (AMR) in animals in Sweden.
Sverige införde förbudet mot generell antibiotikatillsats i foder 1986. Det hade förekommit diskussion kring antibiotika och resistens inom veterinärkåren redan tidigare, men ”antibiotika-förbudet”, blev vändpunkten, som tvingade både veterinärer och bönder att tänka nytt. Tillsatsen i foder var i verkligheten en generell profylax för både grisar och kycklingar. Framför allt drabbades smågrisuppfödningen av ökade problem med avvänjningsdiarreer och ökad förskrivning av antibiotika. Och tro inte det var lätt. Alla veterinärer och bönder var då inte övertygade om att förbudet var rätt väg. LRF, Lantmännen, Slakteriförbundet och Svensk Mjölk fick bedriva ett kontinuerligt kommunikationsarbete. Ett seminarium 1992 kring antibiotikaresistens var ett steg på vägen.
I samband med EU-inträdet 1995, beslöt sig Sverige för att söka övertyga resten av då EU 15, om att det var önskvärt och möjligt att införa ett motsvarande förbud mot tillväxt antibiotika AGP (Antibacterial Growth Promoters) i EU. Väldigt många var involverade i detta arbete. LRF övertygade dåvarande Jordbruksdepartementet om att det behövdes en extra resurs. Det blev Maria Donis som under ett år drev processen fram till seminariet i Bryssel i november 1997. Sverige hade då drygt 10 års erfarenhet att hantera ”antibiotika-förbudet”. Året innan hade LRF tillsammans med MEP Karl-Erik Olsson och Sveriges Konsumentråd ordnat ett seminarium för att börja övertyga opinionen om att det var möjligt att införa restriktioner kring antibiotika till djur. I det här sammanhanget är det intressant att studera de svenska argumenten kring hur vi lyckades.
Så här sa dåvarande LRF-ordförande Hans Jonsson på seminariet i Bryssel 1997: A sustainable animal production must as far as possible be independant of a constant use of drugs. After the ban on adding antibiotics general in feed in 1986 Sweden has:
– introduced rearing systems reducing the pathogen load i e age segregated rearing, all in all out systems
– improved hygiene in the whole production chain
– developed systems promoting animal welfare and thereby minimizing stress
– developed new feeds with a lower protein-content and with a special anti- secretoric factor (ASF)
– established health control and quality assurance programs for pigs and poultry
– built and rebuilt a lot of pig- and poultry houses according to the new Animal Protection Act ( more space per animal, straw for pigs, grouphousing for sows better ventilation and climate etc)
Budskapet är bl a att den svenska djurskyddslagstiftning som kom i början på 90.talet bidrog positivt till friska djur och därmed till minskat behov av antibiotika. Men ledordet är nog tillsammans. Friska djur är inte bara en veterinär fråga utan ett samarbete mellan en mängd yrkeskategorier – bönder, veterinärer, tekniska rådgivare, fodertillverkare, myndigheter, djurskydds – och konsumentorganisationer. Avslutningsvis citat från broschyren Swedish work against antibiotic resistance – a one health approach i översättning: Många faktorer har lett till nuvarande relativt gynnsamma resistenssituationen bland lantbrukets djur och sällskapsdjur i Sverige. Hörnstenarna är det tidiga förbudet mot antibiotika som tillväxtbefrämjare, en stark tradition av kontroll av infektionssjukdomar, strikta djurskyddsbestämmelser och tillgång till data över försäljningen av antibiotika till djur. Nära samarbete mellan akademi, myndigheter och intressenter har varit en förutsättning för fortsatta förbättringar.