Det löste sig inte till hösten – Corona-pandemin. Personligen var jag väldigt skeptisk. Nu rasar det igång igen med full kraft med seminarier, möten, workshops och uppskjutna årsmöten. Och det är en anstormning från olika avsändare som sköt på aktiviteterna i våras och ett inställt Almedalen. I torsdag hade jag fyra olika aktiviteter som kolliderade samma dag. Men nu gäller Zoom, Teams, Skype m m. Vi hoppas väl alla att detta ska vara en övergångslösning. På nästan alla möten, jag deltagit i, har man ropat på fysiska möten. ”Vi måste få ses nästa gång – och kramas”. Jag skrev en blogg i juli. ”Kramades vi för mycket innan Corona-krisen”. Själv har jag bara kramat en person, säger inte vem, sedan mars d v s ett helt halvår utan fysisk kontakt. Det är inte mänskligt. Det är inhumant.
Jag har deltagit i tämligen bra digitala möten, huvudsakligen Zoom och Teams. Men tydligen är det så att regeringskansliet eventuellt också statliga myndigheter av säkerhetsskäl begränsas till företags-Skype. På mötet med Näringsdepartementet kring djurvälfärdsmärkning i veckan, fick jag budskapet ”Anslut igen” kontinuerligt. Okej, då får man tillgripa nödlösningen – telefonuppkoppling. Långa nummer och flera steg och så har man missat flera inlägg. Telefonuppkoppling innebär att man inte ser deltagarna, jag vet inte hur man ska begära ordet och dessutom kan man inte läsa chatten. Tyvärr missade jag inledningsvis att stänga av ljudet, så alla fick väl höra hur jag försökte få Attis att sluta gnälla och krafsa på mig. Till slut fick jag ta en vända utanför porten (på Blanchegatan) med telefonen i högsta hugg. Det är väl en av fördelarna med telefonmöten, att man kan göra så. Men jag tappade bort ett inlägg. Jag är inte ensam om att klaga. Veckan innan hade näringsdepartementet ett möte kring EU:s Farm to Fork med 60 inlägg från olika intressenter. Ingen bra lösning när vissa tvingas delta per telefon. Skärpning Regeringskansliet. Jag har klagat på Jordbruksverket, som har lovat Zoom nästa gång.
Höst – skönt men alltid vemodigt. Jag gillar inte 30 graders värme. Höst innebär mörka kvällar, solen står lågt, blåst och skärpa i luften. Jag framhärdade med kortbyxor fram till förra helgen. Och nu kommer förberedelser inför vintern. Ta upp båtarna, sätta in trädgårdsmöbler, plocka äpplen och ta in pelargon och apelsinträd. Jag byter vissa tavlor efter årstid. ”Första höststormen byter plats med ektavlan och rådjuret på vallmoäng byts mot höstfärgad rönn. Nästa gång byts mot vintermotiv. Nu kommer tiden när man överlever genom att tända ljus och elda en värmande brasa. Snart kommer jag flytta in från Ingarö till Blanchegatan, där jag inte bott sedan mitten av mars. Attis vantrivs, men han får väl anpassa sig precis som jag. Frågan är när man vågar åka kollektivt?