På uppdrag av Ekomatscentrum har Gunnar Rundgren studerat andelen importerade insatsmedel för konventionella respektive ekologiska produkter och dess kostnader per hektar respektive produkt. Slutsatser från rapporten: Man kan på goda grunder hävda att svensk ekologisk primärproduktion är mindre beroende av importerade insatsmedel än svensk konventionell primärproduktion. Förhållandet är särskilt starkt för andelen av intäkten som går till att köpa importerade insatsmedel. Uttryckt annorlunda betyder det att för varje krona som konsumenten lägger på ekologiska produkter så går en mindre del till att täcka kostnaderna för importerade insatsmedel. Per kilo är skillnaderna mindre, men existerar fortfarande för de flesta produkter, särskilt för spannmål. Budskapet är viktigt, men det är tveksamt om det går att kommunicera till konsument. Den offentliga upphandlingen och berörda myndigheter bör vara viktiga mottagare av fakta (seminarium 26 oktober www.ekomatcentrum.se).
Under Corona-pandemin har livsmedelsförsörjning och sårbarhet fått ökat fokus. LRF har länge hävdat att vi har bara 50 procents självförsörjning, vilket är felaktigt eftersom det handlar om handelsbalans och inte om kg (påpekat i ett flertal bloggar och tweets). Tyvärr har den siffran fastnat i den allmänna debatten. LRF har också hävdat att vi vid avspärrning skulle behöva leva på morotskaka, eftersom den svenska marknadsandelen för spannmål, morötter och socker är över 100 procent. Det är bara patetiskt. I dagsläget är exempelvis den svenska marknadsandelen för griskött 80 procent och ägg över 90 procent.
Myndigheterna som har utrett försörjningsfrågan, förkastar begreppet självförsörjningsgrad och talar om försörjningsförmåga. Importen av insatsmedlen har glädjande nog fått ökat intresse. Det handlar om gödselmedel, bekämpningsmedel, foder, drivmedel, veterinärläkemedel och inte minst arbetskraft. Därför blir Ekomatcentrums rapport speciellt intressant. Den ekologiska produktionen är mycket mindre beroende av import av gödsel och bekämpningsmedel. Skillnaderna i bränsleimport är marginella liksom veterinärläkemedel. Det som sticker ut är importen av foder i den ekologiska djurproduktionen. Ekologisk soja är dyr och importeras från Kina. Jag fick möjlighet att medverka vid ett möte med ekologiska lantbrukarna där möjligheten att ersätta sojan diskuterades. Inhemska proteinfodermedel är bl a raps, åkerböna och högre kvalitet i vallfodret. Att ersätta sojan med inhemska proteinfodermedel är ju inte bara en utmaning för den ekologiska produktionen. Sojamjöl har högt proteininnehåll och innehåller viktiga aminosyror. Problemet är den begränsade tillgången till svenska ekologiska proteinfodermedel. Tänk om de ekologiska reglerna kunde tillåta syntetiska aminosyror. Då skulle man kanske kunna lösa en del av problemet.
Vid kriser samlar vi oss kring flaggan, som professorn i kriskommunikation Bengt Johansson, Göteborgs universitet uttryckte det på ett seminarium i SVT:s Forum. Den starkaste konsumenttrenden under senare år har varit nära/lokalt. Och det är inte bara en svensk trend. Svenskt har gått före ekologiskt och marknaden för ekologiskt har stagnerat. Den ökade efterfrågan på vegetariskt gynnar inte heller marknadsandelarna för svenska råvaror. Vi odlar inte tillräckligt med svenska baljväxter och saknar svensk förädling. Det är olyckligt att den offentliga upphandlingen ökar importandelen.