”Med gemensamma krafter” är titeln på den bok som tidigare LRF:s VD Anders Källström uppdrog till tidigare Land- journalisten Kerstin Davidsson att skriva. En välskriven, underhållande och intressant bok. LRF bildades 1971 samma år som jag sent omsider blev färdig agronom. Jag tillbringade närmade trettio år av min yrkeskarriär inom lantbrukskooperationen och LRF.
Titeln på boken känns en aning motsägelsefull. Det finns beskrivningar av händelser där det har spretat rejält. Men starka bondeledare har ändå oftast sett till att sluta leden. Här finns spännande beskrivningar av det politiska spelet kring jordbrukspolitiken, räddningen av Föreningsbanken, marknadssatsningar, LRF:s flop kring bolaget Spira, lantbrukskooperationens omvälvande utveckling och inte minst LRF:s roll vid naturkatastrofer.
Organisationen har haft starka bondeledare. Bosse Dockered och Hans Jonsson har haft stor påverkan på historien. Men en eloge till modiga Caroline Trapp som besegrade en klumpig valberedning och Staffan Danielsson och blev omvald. Bosse Dockered kämpade för ett svenskt EU-medlemskap och lyckades. Han drev på för spårbytet, som kom av sig med EU-medlemskapet. Han stöttade inledningsvis kampanjen Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk. Bosse lyfte fram kvinnorna. Han var tydlig med att han ville ha en kvinnlig ordförande för LRF och det blev också Caroline Trapp, som efterträdde Hans Jonsson. Han presenterade stolt Gunilla Krantz och mig och vårt jobb på Slakteriförbundet.
Det var roligt att jobba med Hans i EU. Vi träffade EU-parlamentariker i Strassbourg och deltog i ett fantastiskt seminarium i Bryssel 1997, för att övertyga resten av EU att det svenska förbudet mot tillväxtantibiotika var rätt. Det var Hans som förutseende ordnade ett presseminarium kring BSE, galna-ko-sjukan 1996. Och han stöttade när jag demonstrerade mot Gunnar Nilsson i Viken som seminerade sina kvigor med Belgisk Blå-sperma.
Alldeles innan LRF-stämman 2004, åkte Caroline Trapp och jag ned till Köpenhamn för att försöka övertyga danska landbrugsrådet att det inte var lämpligt att köra danska grisar genom Skåne av smittskyddsskäl. Tre år innan hade Caroline satt munkavle på mig för att jag inte ville att Swedish Meats skulle importera 500 danska galtar. Peter Raztar VD för Swedish Meats hade övertygat Caroline att det var en bra grej. Strongt nog ändrade sig Caroline och gav mig rätt. Jordbruksverket hade avrått från import.
Sina starkaste sidor visar organisationen i kriser. Jag glömmer aldrig bondetåget 1985. Det gör inte min son heller som gick med. ”Hoppa Svante” skrek bönderna när dåvarande jordbruksminister Svante Lundqvist visade sig i fönstret på Kanslihuset. För mig minnesvärda kriser var första misstänkta fallet av BSE (galna-ko-sjukan) på en gård i Halland 2001. 2005 hade vi i Sverige ett EHEC-utbrott med över 120 insjuknade. Frilandsodlad sallat i Halland utpekades som smittkälla. Griskrisen i november 2009, med upprörande bilder från svenska gristallar hanterades föredömligt av dåvarande ordförande Lars-Göran Pettersson, anser jag. LRF:s insatser vid stormen Gudrun 2005 och branden i Västmanland 2014 visar på LRF:s styrka.
Lantbrukskooperationens omvälvning har haft stor betydelse. Läget under 80- 90-talet var ju helt annorlunda mot idag. LRF satsning på ett konsumentpolitiskt program 1992 välkomnades inte av lantbrukskooperationen. Marknaden skulle skötas av förädlingsföretagen som Scan, Arla och Lantmännen och inte av LRF. Men LRF- stämman 1992 gav stöd till LRF:s fina kampanj Sverige Bönder på+ Väg mot Världens renaste jordbruk. Kaxigt men smart. Man hävdar inte att man är framme utan på väg. Man har lagt ut riktning. Men som sägs, redan tidigare hade Slakteriförbundet 1984 fattat beslut om att förbjuda antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte. Jag är så glad att Kerstin valde att lyfta Slakteriförbundets stämma och inte motionen till LRF:s stämma som kom efter Slakteriförbundets stämma. Att jag fick en helbild i boken, en annons från 1986 med mig i en grisningsbox hos Sven-Erik Johansson, Nibble, är oerhört smickrande.