Jag har i veckan avlyssnat Jordbruksverkets och Tillväxtverkets konferens om livsmedelsstrategin. Konferensen började med en förväntan från deltagarna om hållbarhet, men slutade med lönsamhet och regelförenklingar. Ekonomisk hållbarhet är instrumentet för att uppnå miljömässig och social hållbarhet. Men är ekonomin på företagsnivå det enda hållbarhetsbegreppet, så tappar man ju helt riktning för framtiden. Jag tänker på kaninen i Alice i Underlandet. Om man inte vet vart man är på väg, så gör det detsamma vilken väg man tar. Det är ett väldigt tjat om att lönsamhet är nödvändigt för hållbara företag. Och jag respekterar det. Men det är få som pekar på lösningar och få som berättar om vilken väg man ska ta om man får lönsamma företag för att öka hållbarheten i livsmedelskedjan. Och ropet på regelförenklingar? Risken är att det blir miljöregler eller djurskyddslagstiftning man vill tumma på. Det har vi ju redan sett exempel på. Men som någon mycket riktig anförde, vi talar om livsmedelsproduktion, som handlar om säkerhet och det kommer nog alltid vara ganska regeltungt.
Vilka hållbarhetsaspekter ska styra och vilka är målen – klimathänsyn, biologisk mångfald, användning av kemikalier, övergödning med kväve och fosfor, markanvändning eller vattenanvändning? EU-kommissionens Farm to Fork sätter upp tydliga kvantifierade mål inom viktiga områden för ökad hållbarhet. Var det verkligen klokt av regeringen att uppdra åt Jordbruksverket att forma definitionen kring hållbara livsmedelsystem, Jordbruksverket, som är så angeläget om att gå näringen till mötes. Jag oroar mig över Jordbruksverkets trovärdighet. Det finns ju väldigt kompetenta oberoende organisationer som har djup kompetens inom området hållbarhet. Jag tänker på Stockholm Resilience Center eller Stockholm Environment Institute.
Livsmedelsstrategin från 2017 innehåller ju mer än en ökning av den svenska matproduktionen. Det handlar om hållbar tillväxt och att uppnå nationella miljömål. Berörda myndigheter tog upp frågan och vissa talade också om något så viktigt som konsumenternas förtroende. Annars sas det väldigt lite om detta på konferensen, vilket också Naturskyddsföreningen påpekade i en kommentar.
Men det finns många proffsiga och kloka bönder. En av dem, Anders Gunnarsson, Halla gård på Vara-slätten, fick presentera sig hos Thomas Tengby i P1s Meny i veckan. Anders, som stor grisuppfödare, har inkluderat sina grisar i gårdens kretslopp. Han är i stort sett självförsörjande på växtnäring och energi och har en växtföljd som gynnar biologiska mångfalden. Dessutom låter han grisarna komma ut och böka och beta. Jag citerade Anders Gunnarsson i min hedersdoktorföreläsning 2015 ”Det finns ingen köttbonde som vill bli av med vår djurskyddslagstiftning för det är mycket trevligare att jobba med djuren med den”. Och lönsamheten? Anders får merbetalt för sina grisar, så det går ihop. Det var härligt att lyssna på entusiasmen och engagemanget. Och det finns fler sådana bönder exempelvis Håkan Eriksson, Wiggeby gård, som fanns med på konferensen. Och alla dessa bönder som säljer via Rekoringar eller köttlådor direkt till konsument som Gröna Gårdar.
En kommentar
Klok som en uggla som vanligt Gunnela. Tänk om Jordbruksverket kunde lyssna på dig, då behöver de inte trampa fel