Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Holländsk djurskyddslagstiftning för kyckling ligger på EU-nivå och är inget att skryta med, men konsumtionen är djurvänligare än i Danmark och Sverige p g a en branschöverenskommelse i Holland, som ställer djurskyddskrav. Den nyvalda KSLA-ledamoten filosofiprofessor Peter Sandö från universitet i Köpenhamn har tittat på djurskyddslagstiftning och konsumtion av griskött och kyckling i några relevanta länder. När det gäller griskött har Sverige en bra djurskyddslagstiftning jämfört med Danmark (tycker Sandö), men den svenska konsumtionen ligger lägre än lagstiftningen från djurskyddssynpunkt p g a import av kött från andra länder med sämre djurskydd typ Tyskland, Polen och Danmark. Danmark med sämre lagstiftning har också lägre nivå på djurskyddet i sin konsumtion än Sverige.

Djurskyddslagstiftning ska säkerställa att alla djur får en dräglig tillvaro. Det är därför vi driver att svenska kor ckså i fortsättningen ska rätt till sommarbete. Men det är givetvis en stor fördel om marknaden kan driva på för ett bättre djurskydd. Jag frågade Peter Sandö vilka som är de främsta intressenter som driver marknaden, men Peter Sandö fanns tyvärr inte på plats. Handeln och industrin har nyckelroller. I Sverige finns ett strålande exempel när det gäller burhönsägg. Djurens Rätt och andra djurskyddsorganisation har drivit på handeln att sluta köpa ägg från höns i bur. Kampanjen har varit extremt framgångsrik. 2011 fanns 35 % av hönsen i Sverige i inredda burar medan 2020 fanns 8,4 % i inredda burar. COOP var tidigt på tåget drev en stor kampanj mot burhöns. Övriga detaljhandelskedjor hängde på och nu skryter man med att äggen till pannkakorna kommer från frigående höns. Intressant är Lantmännen blev utskällda när man fattade beslutet om att inte använda burhönsägg. Argumentet var att burhöns var tillåtna enligt svensk djurskyddslag. Då har man verkligen inte fattat vad som är marknad. När Stefan Gunnarsson, SLU i ett debattinlägg kommenterade LRF:s strävan att bort kravet på att kor ska ha rätt till bete, använde han den radikala minskningen av burhönsen som ett varnande exempel.

Ett annat bra exempel är Axfoundations initiativ 2013 att utveckla kriterier när det gäller antibiotika till djur vid upphandling av animaliska livsmedel. Dessa kriterier antogs av Svensk Dagligvaruhandel 2015 och har tillämpats vid upphandling. COOP redovisar fina positiva exempel där kriterierna har bidragit till kraftfull minskning av antibiotika till spanska grisar. 2020 uppdaterades och skärptes kriterierna och det utvecklades också ett rejält frågebatteri kring ansvarsfull användning av antibiotika till livsmedelsproducerande djur. Kriterierna handlar om receptkrav, dokumentation, restriktioner för vissa kritiska antibiotika och krav på förebyggande åtgärder och hälsoplaner. Det finns kriterier kring djurvälfärd som förbud mot stympning (svanskupering och näbbtrimning) och förbud mot burhållning. Dessa har inte antagits av svensk dagligvaruhandel, men att de finns är en markering, som vi hoppas på sikt ska komma till tillämpning.

Det är konsumenterna som måste kräva ökad hållbarhet, är påståendet som ofta dyker upp i debatten, inte minst från bönder. Jag lutar mig då mot den utmärkta rapporten från Nordiska Rådet 2013 ”Förbättra nordiskt beslutsfattande genom att skingra myter om hållbar konsumtion”. Rapporten bygger på konsumentforskning som tydligt säger att man inte uppnår hållbar konsumtion genom att informera och motivera konsumenterna. Det krävs politiska styrmedel d v s lag stiftning eller ekonomiska styrmedel. Ska konsumenterna få lätt att välja rätt måste lagstiftning kring miljö, livsmedelsäkerhet och djurskydd se till att dåliga produkter försvinner från marknaden. Om marknaden skulle fungera fullt ut skulle vi ju inte behöva lagstiftning. Jag hörde nyligen statssekreteraren Per Callenberg uttala på ett seminarium kring hållbara livsmedelsystem, att vi måste få igång marknaden. Det är väl inte fel. Men marknadsdriven hållbarhetsutveckling kan inte vara den enda vägen mot hållbar konsumtion. Det krävs modiga politiker som ibland måste ta obekväma beslut och ansvarsfulla företag inom livsmedelsindustri och handel som går före och med stöd av vetenskap och beprövad erfarenhet höjer botten och lyfter toppen. Jag tror på WWF:s hållbar livsmedelskedja förstärkt med djuromsorg.