Smittspridning av allvarliga sjukdomar

Det är intressant att läsa sina bloggar från våren 2020. Det föll sig naturligt att titta på hur vi bekämpar smittsamma djursjukdomar. Handel med djur är den viktigaste spridningsvägen. Vid utbrott av allvarlig sjukdom (epizooti) spärras besättningen och man inrättar skyddszoner med stora restriktioner. Testning och smittspårning är viktiga verktyg. Att minska smittspridningen är huvudfokus. Regelbundet genomförs gemensamma krisövningar med berörda myndigheter. Den som på Socialstyrelsen, på sin tid, tyckte det var onödigt att delta, var nuvarande generaldirektör på Folkhälsomyndigheten. Jag har nyligen lämnat in två remissyttranden till Jordbruksverket respektive Näringsdepartementet i anslutning till EU:s nya djurhälsolag. Det handlar om hur Sverige ska kunna förhindra att allvarliga smittsamma djursjukdomar introduceras i landet och sprids. Nu har man trots detta inte lyckats förhindra det allvarligaste sjukdomsutbrottet av fågelinfluensa någonsin. Sjukdomen, som är mycket smittsam, sprids sannolikt av vilda fåglar. En av Sveriges största värphönsbesättningar i Sverige har slagits ut. (16 % av svensk äggproduktion). Tankeväckande – det är känd kunskap att ju större besättningar ju högre smittryck. Storleksrationaliseringar ökar sårbarheten.

Jag vill definitivt inte ta på mig någon besserwisserroll, men att låta svenskar i mars förra året komma tillbaka från Italien och Österrike helt utan kontroll kändes aningslöst. När det gäller människor har vi skapat perfekta förutsättningar för att sprida virus och sjukdomar mellan människor över hela världen. Utan kontroll har vi rest kors och tvärs över jordklotet. Stora mängder av individer från olika delar av världen möts i olika sammanhang och vi för ihop unga individer med dålig immunitet på daghem. Nu införs drastiska åtgärder för att förhindra att smitta sprids mellan människor.

I slutet av februari förra året kom sonen Alexander med en kasse med torrfoder, för mamma att ha om hon blev isolerad. I mars tyckte han att jag skulle flytta ut till Ingarö för att isolera mig. Det sista offentliga mötet jag deltog i, med viss tvekan, var Klimatpolitiska rådets överlämnande av sin rapport till regeringen den 12 mars. Ett besök på Feel Good p g a av mitt artrosknä den 16 mars, sedan flyttade jag ut. Under det år som gått har jag sovit sex nätter i våningen i stan.

Nu kommer ljuset tillbaka, snön är helt borta, snödropparna blommar och talgoxen filar på sin vårsång. Allt fungerar – vatten, avlopp, värme, radio, TV, tidningen kommer och sophämtningen funkar (efter mycket bråk). Pandemin är inne i ett mycket kritiskt läge. Det finns inga, som helst skäl att flytta in till stan. Jag vill än en gång följa våren dag för dag. Jag stannar.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.