Gunnelas Blogg – Säker mat och djurskydd

Facebook

Twitter

Linkedin

Under 90-talet och fram till början av 2000-talet var svenska bönders djuromsorg en viktig konkurrensfördel och bidrog till att stärka förtroendet och därmed öka efterfrågan på svenska livsmedel – LRF:s Sveriges Bönder på Väg mot Världens renaste jordbruk, 1993 – 1996, Scans Djuromsorgsprogram 1985 och Svensk Mjölks kvalitetsprogram och etikprojekt på 90-talet. 2002 fattade LRF:s styrelse beslut om det som kallades den Svenska Modellen ”Omtanke om människor, djur och natur”. Den innehöll Sveriges bönders värderingar och riktlinjer för en hållbar livsmedelsproduktion. Det var då, men läser man LRF:s värderingar från 2002, så är vissa värderingar mer än hållbara (se nedan).

Vändningen från att se djuromsorg som en konkurrensfördel och ett mervärde, till att anse att svenskt djurskydd endast var en kostnad och en konkurrensnackdel, skedde nog när LRF bemannade Konkurrenskraftutredningen (2015) med en LRF-tjänsteman som aldrig har stöttat miljö – och djuromsorgsåtgärder. Man fick stöd av Martin Wierup och Åke Rutegård genom en debattartikel 2014. I brevet ut till LRF-medlemmarna 2015, skrev LRF-ordförande Helena Jonsson att det var LRF:s förtjänst att man i Konkurrenskraftutredningen pekat på djurskydd som en kostnad. Då gick jag ur LRF.

Sedan dess har LRF drivit att djurskyddslagstiftning ska övergå till att vara mer målstyrd och flexibel. För några år sedan antog LRF:s stämma en policy som innebar att dagens djurskyddsnivå var acceptabel. Ytterliga djurskyddsåtgärder skulle ske i form av branschöverenskommelser och ge merbetalt. Policyn rimmar illa med LRF:s ställningstagande att acceptera sänkt avvänjningsålder för smågrisar till 21 dagar (även om det bara är 10 %). Även LRF:s stämmobeslut 2020, att tillåta att mjölkkor ska kunna vistas inomhus hela året, är i strid med LRF:s tidigare policy.

I måndags hade vissa djurskyddsorganisationer och Vi Konsumenter ett möte med LRF. Det är bedrövligt att höra Palle Borgström hävda att djurskyddsförordningens krav på bete är föråldrat. Djurskyddsutredningen gjorde en omfattande genomlysning av dåvarande djurskyddslagstiftning. Man fann starka skäl för att behålla beteskravet, som ett sätt att möta kornas motivation till naturligt beteende. Både Johan Beck-Friis och Erika Brendov deltog i utredningen. Man hävdar att forskningen är gammal, vilket motsägs av bl a EFSA:s rapport från 2009 och Karin Alvåsen, SLU 2015. Dessutom framförde Palle det tidigare framförda påståendet, som sedan länge förkastats, att fixering av suggor skulle kunna rädda smågrisar. Han ville också förringa betydelsen av tidigare avvänjning av smågrisar.

LRF, Växa och RISE har lämnat in en ansökan till etiska nämnden i Göteborg för ett pilotförsök, där syftet med den aktuella ansökan är i huvudsak att undersöka förutsättningarna för att i en god inomhusmiljö ge mjölkkor en likvärdig djurvälfärd, jämfört med vad de skulle fått med utevistelse under betesperioden. Nämnden har avslagit ansökan. Enligt nämndens mening är det dock känt att nötkreatur har en stark vilja att vistas utomhus under betesperioden och forskning visar att de mår bättre av detta. Syftet med försöket är således att undersöka något som redan är känt. Detta syfte kan därför ifrågasättas. Nämnden anser vidare att det inte innebär en förbättring i djurens livskvalité att inte få gå utomhus. Här har den djurförsöksetiska nämnden fungerat.

Det finns en berättigad oro över att detta pilotförsök kan få samma dåliga kvalitet, som det s k pig-projektet 2013 – 2014. RISE har ingen kompetens inom etologi och det är anmärkningsvärt att inte forskare vid SLU utnyttjas. Det räcker inte med veterinärer inom VÄXA. Inom ramen för Pig- projektet genomfördes exempelvis inga beteendestudier. Resultatet av studien blev att Jordbruksverkets föreskrifter tillät avvänjning vid 21 dagars ålder. Detta var något som inte ens hade Grisföretagarnas stöd. Det vetenskapliga rådet för djurskydd har därefter underkänt en så tidig avvänjning. Vi Konsumenter och djurskyddsorganisationerna gjorde i juni 2020 en framställan till Jordbruksverket. Vi har inte fått svar från Jordbruksverket. Vi anser
– Att den vetenskapliga utvärderingen stöder tidigare framförd kritik att avvänjning vid 21 dagars ålder medför risk för smågrisarnas hälsa och välfärd
– Att Jordbruksverket bör anpassa föreskrifterna till gällande kunskap och därmed stryka möjligheten att tillåta att 10 % av smågrisarna får avvänjas vid 21 dagar. Enligt det vetenskapliga rådet kan accepteras att medelåldern vid avvänjning är 28 dagar
– Att om Jordbruksverket ändå avser att genomföra en utvärdering måste den omfatta försöksbesättningar men även besättningar som tillämpar en avvänjning över 28 dagar

Så här sa LRF, 2002: ”Vi anser att djur och natur kan nyttjas för mänskliga syften under ansvar. Vårt ansvar är att tillförsäkra en god djuromsorg. Vi har en moralisk skyldighet att behandla djuren ansvarsfullt och med respekt. Våra ambitioner och målsättningar med djurhållningen ska uttryckas och förverkligas med hänsyn till djurens behov. Djur ska respekteras som kännande varelser oavsett produktionsförmåga och egenskaper. Det finns ett samspel mellan människa och djur. Vi har ett ömsesidigt behov och nytta av varandra.” Till den som är intresserad kan jag skicka hela dokumentet.