Eller stoppa världen jag vill hoppa av! När jag lyssnar till AGFO:s Louise Ungerths spaning kring investeringar i livsmedelskedjan, blir jag mörkrädd. Växtbaserat och alternativ till traditionella animalieprodukter har blivit en sådan hype att miljarder investeras. Syntetisk mat, odlat kött, vegetariska mejeriprodukter och alger är det som gäller. Oatly har varit mycket framgångsrikt och lockat stora investerare. Inom den tråkiga primärproduktionen sker inte lika mycket. Självgående traktorer, precisionsodling och vertikala odlingar, ses som lösning på livsmedelsförsörjningen. På ett KSLA-seminarium kring framtidens mat, ställde min vän Christina Möller frågan om vi behöver ett lantbruk. Jag kommer inte ihåg vem som svarade, men svaret blev Nej!
Samtidigt kan man på Facebook läsa Stefans Hellstrands skräckversion kring vad som kan hända om nordiska näringsrekommendationer övertolkar EAT Lancet-rapporten med stöd av forskare från Chalmers och SLU. Det innebär att man tar bort 80 – 90 procent av nordiska mejeri – och köttprodukter. Marken som används till foder ska användas för att odla för humankonsumtion eller för att producera bioenergi. Igenväxning av marken skulle gynna den biologiska mångfalden enligt Chalmers. Ett annat alternativ är skogsplantering. Chalmers har fokus på klimatpåverkan, men anser sig tydligen också kunna bedöma hur man kan gynna biologisk mångfald. Det finns flera skäl till att öka den inhemska proteinodlingen. Men det går inte att odla baljväxter till humankonsumtion i stora delar av Sverige och bönderna måste få betalt för att vilja odla. Vi behöver inte odla mer spannmål för humankonsumtion. Jag har tidigare bemött Chalmers, som inte förstått att de betande husdjuren har ersatt vilda betande djur som uroxar, visenter m fl. Igenväxning av åkermark ger knappast biologisk mångfald. Forskning visar att perenna grödor som vall och betande djur ökar kolinlagringen i marken mer än växande skog. Det är beklämmande att Chalmers inte utnyttjar kloka Christel Cederberg i diskussionen kring hållbar produktion.
På den svenska nationaldagen, undrar jag vilket Sverige vi vill ha och vad som är möjligt för att klara hållbarhetsmål och nationella miljökvalitetsmål. Vi har som Hellstrand påpekar inom Norden genom årtusenden genetiskt utvecklat laktostolerans. Stora delar av Norden (Sverige, Norge och Finland) passar bra för odling av gräs och vall, men vi har för lite naturbetesmarker. Vi behöver fler betande djur inte färre. Mosaiklandskapet bidrar till biologisk mångfald. Monokulturer d v s en gröda på stor areal bidrar inte. Exempelvis främjar också komplexa landskap motståndskraften hos biologisk skadedjursbekämpning
Hållbarhet har också andra dimensioner som social och ekonomisk hållbarhet. Nationella miljökvalitetsmål avspeglar den politiska ambitionen kring miljön i Sverige. Det är tveksamt om det går att leva upp till miljökvalitetsmålen kring ett rikt odlingslandskap och ett rikt växt – och djurliv om man kraftigt minskar djurhållningen d v s antalet nötkreatur och får. Sårbarhet och livsmedelsförsörjning har genom pandemin också kommit in i debatten. På animaliesidan har vi hög svensk marknadsandel, medan den är låg på baljväxter, frukt och grönt. Tar vi bort tillgången till animaliska livsmedel för vår näringsförsörjning, blir vi verkligen importberoende och sårbara.
Och mitt i denna diskussion driver LRF och vissa mjölkproducenter att vi ska ta bort det bästa mervärdet för svenska mejeriprodukter d v s beteskravet. Och vad säger den ansvariga myndigheten, Jordbruksverket. Chefsveterinären och näringslivschefen Håkan Henriksson tycker det skulle vara bra att ersätta djurvälfärdsparametrar med hälsoparametrar. Ett uttalande helt i strid med djurskyddslagen.
2 kommentarer
Tack Gunnela för som vanligt kloka ord!
Gunnela, Sådana som du behövs i politiken. Jag delar din förtvivlan. Känner du Anna Karin Hatt? Jag är bekant inte mera. Undrar hon skulle lyssna om vi lyckades få till ett samtal.
mvh
Anders Lj