Representativ demokrati?

Jag vill med egen erfarenhet hävda att förtroendevalda inom bonderörelsen inte alltid avspeglar värderingar inom bondekåren. Jag har arbetat i stort sett hela min yrkeskarriär anställd av Sveriges bönder – LRF, Lantmännen och Slakteriförbundet. Jag har upplevt turbogänget i Väst, som på sin tid ville öka beläggningen i slaktgristallar. LRF Västra Götaland gjorde ett stämmouttalande för några år sedan om att riksdagen bör avsluta ”det snart 30-åriga experimentet med en djurskyddslag som skiljer från konkurrentländerna”. Jag lyckades få ett citat i Land Lantbruk: ”Experimentet med svenska djurskyddsregler har bidragit till EU:s friskaste djur”. Men det hjälpte inte.

Efter att ha blivit intervjuad av Lantbruksnytt efter KD:s Mjölkens dag i mars i år resonerade jag med intervjuaren hur det kan gå på en LRF-stämma. Något ombud gör ett utspel i anslutning till en motion och får med sig några supportrar. Styrelsen är oförberedd och tveksamma ombud blir överraskade och går inte in i debatten. Det mynnade ut vid en LRF-stämma i ett jättekonstigt uttalande kring svenskt djurskydd. Utfallet kring det svenska beteskravet vid LRF:s stämma 2020 är nog ett resultat av att motionärer och styrelseordförande var överens om att man ville ändra djurskyddsförordningen, även om styrelsens yttrande var mycket mer nyanserat. Vilket visar att ordföranden självklart har en avgörande roll. Och motionen kom även denna gång från LRF Väst.

Bönder precis som andra yrkesgrupper har olika värderingar och drivkrafter. Valda blir de som hörs och syns och som gör sin röst hörd. Visst, jag generaliserar. En intressant enkät med djupintervjuer av medlemmar i LRF 1996, inom ramen för Sveriges Bönder på Väg, visade ett stort engagemang i djuromsorg och miljö – långt högre än hos styrelserna hos LRF och Slakteriförbundet. Att det finns olika uppfattningar i betesfrågan erkänns av dåvarande VD för Arla Patrik Hansson : ”Våra ägare mjölkbönderna har delade uppfattningar i frågan och vi har inte för avsikt att driva den, utan hänvisar till LRF.” Visst finns det mjölkbönder, och också mejeriföretag, som inte gillar LRF:s ställningstagande, men enligt vissa källor vågar man inte gå ut och säga det, med risk för att bli kritiserade.

I tidningen Djurskyddet fick jag chansen att ställa kritiska frågor till Arla som kan sammanfattas: Vill Arla att bara vissa svenska kor ska ha det bra? Och vissa Arla-bönder driver en intensiv kampanj för att hävda att kor mår dåligt på bete, att de mår lika bra inomhus och att vissa koraser inte vill gå ut på bete. Hur ställer sig Arla till denna argumentation?

Den här gången var det inte kommunikationschefen som svarade utan Lisa Ehde (tidigare LRF Mjölk) Arla Sveriges chef för Member & Agri Commercial (MAC). ”Gunnela Ståhle frågar sig i sin insändare om Arla kan skicka olika budskap. Svaret är att när det kommer till djuromsorg är budskapet tydligt – alla bönder som är medlemmar i Arla måste ge sina djur den bästa omsorgen. Däremot kan de självklart ha olika uppfattning i politiska frågor. Beteslagstiftningen är en sådan fråga där det finns delade uppfattningar och där Arla precis som Ståhle skriver hänvisar till LRF. För oss är det självklart att det behövs många röster i debatten om hur vi får ett hållbart och framtidsinriktat lantbruk i Sverige, där djuren mår bra och bönderna har goda förutsättningar att bidra till Sveriges matproduktion.”

Lisa Ehdes svar är ett typiskt politiskt svar d v s hon svarar egentligen inte på mina frågor. Svaret avspeglar också utmaningen i att representera ett bondeägt företag. Man går inte i klinch med stora leverantörer. Arla anser att beteskravet är en politisk fråga. Min tolkning blir att Arla därmed inte anser att bete gynnar kornas välfärd. Trots tung argumentation att korna mår bättre på bete. Arla accepterar att det lagliga beteskravet avvecklas och att det finns utrymme i debatten för olika ståndpunkter – även dåligt underbyggda. Korna har ingen röst, men djurskyddsorganisationer, forskare, konsumentorganisationer och svensk dagligvaruhandel anser att man tar en stor risk för förtroendet för svensk mat om man försämrar välfärden för svenska kor.

I dagens Dagens Nyheter finns ett stort reportage kring Arla. VD Peder Tuborgh besöker en dansk Arla-bonde Jörn Mikkelsen. Jörn har 90 Jersey-kor som givetvis finns på bete?

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.