Så kallar i DN Hanne Kjöller de som har vägrat vaccinera sig mot corona-virus. De, som nu hamnar på IVA och belastar sjukvården. Över 80 procent av de som ligger på IVA är ovaccinerade. Sjukvården tar inte hänsyn till självförvållande sjukdomar, utan alla har rätt till fullvärdig sjukvård. Men vi måste ta ansvar och ta konsekvenserna av fria egna val. Kjöllers budskap är isolering för de som vägrar att vidta förebyggande åtgärder mot sjukdom. I Ring P 1, lyssnar jag till upprörd liberal, som vägrar acceptera att staten föreslår och vill tvinga till allmän vaccinering. Det strider mot hans principer att själv få bestämma över sig själv och sitt liv. Jag blir som Hanne Kjöller förbannad och upprörd. Man måste ta ansvar för ett beteende, som både kan innebära att man smittar andra, ”i onödan” belastar sjukvården och tränger undan andra behövande.
Jag har en fundering kring liberalismens innebörd. Ibland skickas signaler om att huvudbudskapet är fria val och att statens så lite som möjligt ska blanda sig i. Valfriheten ska vara total. Valfrihet ska gälla för sjukvård, skola, äldreomsorg, pensionsfonder o s v., o s v. Valfri vård i alla medlemsländer har inneburit att antibiotikaresistenta bakterier har hämtats hem till Sverige. Personligen blir jag ibland trött på valfriheten. När Bosse, min åldrande man, skulle byta hemtjänst på Ingarö, tvingades jag titta igenom ett antal alternativ, som jag inte hade en aning om, vad de kunde erbjuda. Byta av hemtjänsten i stan från kommunal till privat blev ett riktigt dåligt val.
Marknadsliberalerna skickar signalerna om att ju mindre regelverk desto bättre. Låt marknaden lösa problem med kvalitet, klimat, hållbarhet, livsmedelssäkerhet, miljö, djurskydd m m. Men gud ske lov finns krafter som inser att marknaden inte kan lösa alla problem. Inte minst EU har fastställt regelverk, som helst ska gälla alla medlemsländer. Vi har satt upp regelverk för att skydda miljön, säkra livsmedelsäkerheten och skydda djur.
Att låta marknaden lösa problemen, är ett förslag som inte sällan kommer upp när det gäller exempel djurskydd. ”Vill konsumenterna ha betande kor, får dom väl betala för detta på marknaden”. Vi som arbetar med djurskyddsfrågor, vill att alla svenska kor ska ha rätt till bete. Vi vill helst också att alla EU:s kor ska ha den rätten. Vi vill också att alla EU:s lantbruksdjur ska slippa burar. Efter några år av stort motstånd från Kommissionen att införa ny lagstiftning inom djurskyddsområdet, har Kommissionen insett att det finns ett starkt medborgerligt stöd för att skärpa djurskyddslagstiftningen. Detta är väl inget som borgerliga partier gillar, som liksom LRF, tjatar om regelförenklingar. Rop på regelförenklingar är en allmän trend inom politiken under senare år. Det som oftast saknas är konsekvensanalyser.
Inom jordbruket finns också andra styrmedel för att främja en hållbar utveckling. Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, kan och ska helst styra mot ett hållbart jordbruk. Vissa bönder ogillar EU-bidrag och skulle helst vilja att marknaden betalade. Det finns nog också ett borgerligt motstånd mot CAP:s regelverk och styrning. Jordbruksverkets förslag till ettåriga eco-schemes känns snarare styras av att de ska vara så enkla som möjligt och inte skapa datatekniska problem. Världsnaturfonden, WWF och Naturskyddsföreningen efterlyser bättre styrmedel och fler alternativ. Det ska bli spännande att se var Sverige hamnar. Sverige som utmärker sig med att inte ha någon jordbruk – eller landsbygdsminister.