Den rika världen förbrukar långt mer resurser än vad planeten klarar av att leverera. Det har Världsnaturfonden WWF talat om i många år, även om man har lämnat begreppet ekologiska fotavtryck. Politiska beslut driver på genom kortsiktighet och fel fokus. BNP som ensidig drivkraft leder fel. Det kan inte vara ett självändamål att ha full sysselsättning om arbetskraften utnyttjas för att producera varor som vi inte behöver, men bidrar till ökat resursutnyttjande, utarmning av biologiska mångfalden, skadliga miljöutsläpp och ökar utsläppen av koldioxid. Vi ska öka vår välfärd i stället. Det var ett av budskapen från Stefan Edmans utredning Biffen, Bilen och Bostaden 2005. De sociala klyftorna ökar i världen. Hur ska vi ge svältande och fattiga människor rätt till ökad välfärd om inte vi i den rika minskar vår konsumtion och ger utrymme för ökad resursanvändning i dessa länder. Hur ska vi ge kommande generationer den möjligheten?
Jordbruket är en unik aktivitet som genom fotosyntesen kan utnyttja solenergin i ett hållbart kretslopp. Ingen annan industri, förutom skogsindustrin, har den möjligheten. Men vi kan och måste på ett intelligentare sätt förbättra resursutnyttjandet – Bruka utan att förbruka – soldrivna kretslopp. Jag tar mig definitivt inte rätten att sitta inne med sanningen eller rätt kunskap, men vill ändå ha en del funderingar byggt på en fantastisk grupp inom KSLA. Fokus är framför allt svenskt jordbruk.
– Man förbrukar jord genom att bebygga jordbruksmark, anlägga vägar och järnvägar eller täcka ytor med asfalt. Man förlorar jord genom jordpackning, erosion, kemikalieförorening, uttorkning, försumpning , skogsplantering m m.
– Man förlorar biologisk mångfald genom att odla stora arealer med monokulturer. Man förlorar biologisk mångfald genom att inte vårda/ beta våra naturbetesmarker. Felaktig användning av kemikalier kan ta död på såväl växter som djur. Man utarmar mångfalden under mark genom inte ge näring åt mikroorganismer och andra organismer som daggmaskar. Vi vårdar inte våra skogsbryn som skydd för viktig flora och fauna.
– Man bidrar till utsläpp av växthusgaser i jordbruket genom användning av fossila bränslen för transporter, arbetsmaskiner och redskap. Utsläpp av lustgas och metan är utmaningar.
– Man utnyttjar vatten för att bevattna vår åkermark. I stora delar av Sverige är detta inte ett problem. Men vi importerar mat som överutnyttjar regionala vattentillgångar som mandel från Kalifornien och Avocado.
– Det läcker växtnäring kväve och fosfor från jordbruksmarken till vattendrag. Östersjön är fortfarande ett av världens mest förorenade hav. Rester av bekämpningsmedel hamnar i grundvattnet.
– Jordbruket förbrukar socialt kapital genom att utnyttja lågt betald arbetskraft. Förtroende för bönder är högt men misstag /missbruk som inte får ske rubbar förtroendet. Förtroendet riskeras också genom att lantbruket kollektivt driver frågor som exempelvis sänker djurskyddet. Storskalighet och intensifiering måste balanseras.
Jordbruket kan leverera mat, andra produkter och kollektiva nyttigheter genom ett soldrivet kretslopp. Jordbrukets upptag av kol i grödan och kolbindning i mark skapar ett jordbruk som kraftfullt minskar landets utsläpp av växthusgaser.
– Man ser till att utnyttja fotosyntesen under hela året genom att ha marken täckt med växter. Vi gynnar plöjningsfri odling och tillämpar inte svart träda.
– Man ökar upptaget av kol i marken genom att bygga upp mull. Man tillför växtrester, stallgödsel och odlar fleråriga växter. Det gynnar den biologiska mångfalden under jord. Vi gynnar betande djur som bidrar positivt till kolinlagringen.
– Man vårdar den biologiska mångfalden genom att odla växter som gynnar pollinerare. Man vårdar och utökar naturbetesmarkerna. Man använder växtskyddsmedel med försiktighet och motståndskraft mot ogräs och skadeinsekter är inbyggt i växten och i odlingssystemet.
– Man ser till att sluta kretsloppet och optimerar gödsling för att minimera läckage av kväve och fosfor.
– Man avvecklar användningen av fossila bränslen i jordbruket
– Man gynnar en djurhållning som bygger på betande och gräsätande djur och/eller utnyttjar biprodukter.
– Man ser till att vår djurhållning bygger på friska och välmående djur utan behov av antibiotika.
– Man bygger upp socialt kapital, tillit och förtroende genom transparens och kommunikation.