Det svenska köttet har återhämtat sig efter minskningen efter EU-inträdet och har idag mellan 60 till 80 %:s marknadsandel av den minskande köttkonsumtionen i Sverige. För den svenska osten har det gått spikrakt åt andra hållet. Vi äter mer ost i Sverige, men allt mindre är svensk. Vid EU-inträdet hade vi en svensk marknadsandel på cirka nittio procent. Nu är bara cirka trettio procent av den ost vi äter med svenskt ursprung. Det rapporteras på ett seminarium ordnat av Vi Konsumenter den 9 november på Kungliga Skogs – och Lantbruksakademien. Osten verkar ha hamnat helt under radarn när man talar om svensk självförsörjning alternativt försörjningsförmåga av mat. Det krävs tio liter mjölk för att göra ett kg ost, så inhemsk ostproduktion har stor betydelse. Men varför ska vi välja svensk ost?
Vi har gott om smakrika svenska ostar. Sverige är ett land som passar bra för att producera mjölk. Korna äter mycket gräs och klöver, som vi människor inte äter och som växer bra i stora delar av Sverige. Vallodling bidrar till kolinlagring. Svenska kor är friska och förbrukar mycket lite antibiotika. I Sverige har vi djurskyddsregler för kor. Det finns inte i EU. Dessutom har Sverige ett unikt krav på att svenska kor har rätt till bete sommartid.
Svenska mervärden, förutom smak, är ett skäl för att välja svensk, men mejeriföretagen har inte laddat den svenska osten med svenska mervärden, som svenska köttföretag har gjort. Man hävdar att konsumenterna inte kopplar osten till kon som producerar mjölken. Men glöm inte debatten kring antibiotika och halloumi-osten från Cypern för några år sedan. Cypern har den högsta förbrukningen av antibiotika till djur i EU. Konsumtionen av halloumi rasade. Det svenska beteskravet för kor är ett mycket viktigt mervärde som har bekräftats i flera konsumentstudier.
Den svenska mejerimarknaden domineras av det nu internationella mejeriföretaget Arla och det franskägda Skånemejerier. Ett flerårigt bråk kring mejeriföretagen om rätten att tillverka de svenska hårdostarna Präst, Grevé och Herrgård har inte medverkat till en positiv utveckling av marknaden för svensk ost. Produktionen av ost har minskat till förmån för tillverkning av mjölkpulver. Om det svenska köttet har vunnit framgång med att kommunicera svenska mervärden, lyser dessa med sin frånvaro när det gäller ost.
Frågan är om inte svenska Arla i början av 2000-talet gjorde svenska mjölkbönder en verklig björntjänst när man fusionerade med danska MD Foods. Ledningen av Arla är dansk och man har leverantörer från flera europeiska länder. Att Skånemejerier såldes till franska Lactalis gjorde inte situationen bättre. Motivationen att marknadsföra svenska ostars mervärden verkar inte finnas, Kanske beroende på att Arla och Skånemejerier gärna säljer danska och franska ostar i Sverige. Ett sorgligt exempel är Arla-butiken i Östermalmshallen, där det enligt en god vän bara fanns två svenska ostar. Resten var importerad ost. Anmärkningsvärt att svenska mjölkbönder inte har reagerat på den katastrofalt dåliga utvecklingen för svenska ostar.
2 kommentarer
Gunnela, Du har så rätt. När jag blev ambassadör i Tallinn fann jag en välfylld ostdisk i ICA-ägda RIMI-butiker och andra livsmedelsaffärer. Ostar från mera än tiotalet länder. Men inte en enda från Sverige. Jag tog kontakt med LRF och medverkade till att ett stort antal företag inbjöds till seminarium. Vare sig Arla eller Skånemejerier kom. Ansvaret för Arlas ostexport till Estland var placerat i Danmark, Skånemejeriernas exportansvar för Estland hade fransmännen placerat i Polen. Efter vårt seminarium gjorde Norrmejerier en satsning på export till Estland och det ledde till flerårig lönsam export. Det är förödande att ansvaret inte bara för företagsledning utan också för marknadsföring och produktutveckling i våra två största mejeriföretag nu är förlagda utanför Sverige. Det gäller som du skriver på den svenska hemmamarknaden och det gäller också på exportmarknaden. Sveriges mjölkbönder är nu i stor utsträckning bulkleverantörer till utlandsägda mejeriföretag med minimalt intresse av att utveckla och stärka de svenska varumärkena när det gäller ost, smör- och filprodukter. Jag är förvånad över att inte LRF gör mera för att hantera konsekvenserna av denna situation.
Så förvånad att vi undrar vad som hände med vår kooperativa livsmedelsindustri. Har alla glömt innebörden i omställning – 90 och när vi sedan kom med i EU var vi helt oförberedda. Det var en mumsbit för Dansk industri att sätta tänderna i. Om jag inte minns helt fel tyckte väl t. o. m anställda på våra slakterier att det var ett problem att man hade svenska bönder på halsen?