Jag fick frågan häromdagen i Livsmedelsverkets råd för hållbar konsumtion, varför Jordbruksverket valde att jämställa de tre dimensionerna för hållbarhet – ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet, när många anför att detta är feltänkt. Mitt svar var att ledningen för Jordbruksverket redan hade bestämt sig och trycket från lantbruksnäringen var stort. Jordbruksverkets definition övertogs tyvärr av departementet.
I en presentation av Thomas Hahn, Stockholms Resilience Center, nyligen, sattes ett kors över den gamla bilden med tre jämnstora pelare. Enligt Hahn finns två mål för hållbar utveckling:
A. Livskvalitet/ välbefinnande (över “behovsgolvet”)
B. Resilienta ekosystem och klimatsystem som fortsätter leverera trots turbulens (under “miljötaket”)
Ekonomi är inget eget mål, men ekonomin är ett mycket viktigt instrument för att nå de bägge hållbarhetsmålen. Man får inte blanda ihop mål och medel! anför kloka Thomas Hahn.
Vi Konsumenter gjorde ett inspel till Jordbruksverket 2020, med anledning av Jordbruksverkets självpåtagna uppdrag att definiera det hållbara livsmedelsystemet. Vi Konsumenter ingick i referensgruppen. Med stöd av bl a Ulf Sonessons RISE resonemang och Raworths Doughnut modell med hållbarhetskriterier hävdade vi: ”Med utgångspunkt från detta kan man inte jämställa de tre olika dimensionerna av hållbarhet – miljö, social och ekonomisk hållbarhet. De har olika funktioner. Man måste börja diskussionen i rätt ända. Ekosystemens funktion och hälsa är överordnat ekonomisk hållbarhet. Här finns flera verktyg exempelvis politiska styrmedel som lagstiftning eller stimulans inom landsbygdsprogrammet. Alternativet är marknad och konsumentpreferenser. Att begränsa diskussionen till ekonomisk hållbarhet kommer inte driva de nödvändiga förändringarna i miljömässig hållbarhet. Det är att börja i fel ända”.
Kan man lita på Jordbruksverkets hållbarhetsambitioner? Den svenska livsmedelsstrategin från 2017 har med rätt kallats för en tillväxtstrategi till skillnad från EU:s Farm to Fork, som är en hållbarhetsstrategi. EU:s strategi sätter upp målsättningar för minskning av bekämpningsmedel och antibiotika och en ökning av ekologisk produktion. Vi ser ganska lite av Jordbruksverkets arbete med hållbar utveckling och för att uppnå svenska miljökvalitetsmål. I anslutning till pandemin har vi fått ett ökat fokus på jordbrukets försörjningsförmåga. Som en del i uppbyggnaden av det nya totalförsvaret fick Livsmedelsverket 2020 exempelvis i uppdrag av regeringen att utreda vilken kost som tillgodoser näringsfysiologiska krav i händelse av höjd beredskap. Uppdraget är en av flera inledande utredningar inom uppbyggnad av livsmedelsberedskap och civilt försvar. Då kan man bli något förvånad över ett citat, som lyftes vid ett KSLA-seminarium av moderator Ann-Helen Meyer von Bremen från Jordbruksverkets utvärdering av livsmedelsstrategin. ”Internationell handel med jordbruksvaror och livsmedel är nödvändigt för att kunna producera och leverera varor som efterfrågas av konsumenter. Dessutom stimulerar handel produktivitetstillväxt, genom att länder kan specialisera sig på att producera en delmängd av de varor som efterfrågas och producera dessa i stora volymer. Produkter som andra länder producerar mer effektivt kan importeras. Sammantaget ökar detta konkurrensen mellan företag och leder till att de mest effektiva företagen vinner marknadsandelar medan mindre produktiva företag slås ut.” Med tanke på den viktiga diskussionen kring jordbrukets och storskalighetens sårbarhet och viktiga satsningar på hållbarhet, har mitt förtroende för Jordbruksverket knappats stärkts.