Den nya landsbygdsministern har presenterat sin strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023-2027. Att det blev en besvikelse tycker i alla fall Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden. Den nationella tolkningen av EU:s allmänna mål i CAP är uppseendeväckande. När EU talar om att främja en smart, motståndskraftig (resilient?) och diversifierad jordbrukssektor som garanterar livsmedelsförsörjningen tolkar regeringen detta till ökad svensk livsmedelsproduktion. Innebär detta man anser att svensk produktion i alla hänseenden redan är smart, motståndskraftig (resilient?) och diversifierad. EU anger att stödja miljövård och klimatåtgärder och bidra till unionens miljö- och klimatrelaterade mål. Regeringen talar om grön omställning! Landsbygdsministern säger att man träffat branschen och det märks i ordvalet och en del åtgärder.
Vi var många som anmärkte på Jordbruksverkets låga ambitionsnivå och knappa förslag till eco -schemes. Det fanns flera intressanta alternativ, som skulle främja klimat, miljö och djurvälfärd som prioriterades bort. Det är fler än jag som tolkade det som att Jordbruksverket inte vågade satsa mer på grund av tidigare problem med IT- systemen – beklämmande. ”Att hålla nere antalet jordbruksstöd har vägt tyngre än att införa nya miljöersättningar” som WWF anför.
CAP ska ge bönderna betalt för ekosystemtjänster, som marknaden inte betalar för. Det måste vara attraktivt och löna sig att vidta åtgärder som främjar hållbarheten. Visst finns en del åtgärder som kan tänkas främja miljö- och klimat, men det är magert och för lite pengar. Precisionsodling, mellangrödor, skyddszoner och skötsel av betesmarker m m kan bidra. Men ska vi öka kolinlagringen, minska utsläppen av växthusgaser och bevara och helst öka den biologiska mångfalden krävs mycket mer. Jordbruket har en unik potential att ha ett kolkretslopp. Hade man inte kunnat stödja plöjningsfri odling som gynnar kolinlagringen? Stöd till odling av proteingrödor hade varit välkommet Och för att bevara och utveckla den biologiska mångfalden krävs mer betade naturbetesmarker. Det räcker inte med stöd till ekologisk produktion, som dessutom minskar. Vi behöver fler betande djur och var finns vallstödet som gynnar kolinlagringen. Man behåller nötkreatursstödet, vilket man kan undra över hur vissa klimatforskare reagerar på?
Nu presenterar EU-kommissionen Communication on Sustainable Carbon Cycles, som ställer krav på att ta bort kol för att klara av klimatåtagandet. Reglerna ska säkerställa kolinfångning för att rädda klimatet och biodiversitetskrisen. Man vill skapa nya affärsmöjligheter för bönder, skogsägare och andra brukare av jorden. “Carbon removals are vital in keeping our climate commitments within reach. Together with sharp emission reductions, we need sustainable solutions for removing and recycling carbon, which will make our economy more resilient and help us fight both the climate and biodiversity crises. Today, we set out the main principles and objectives of our work to prepare the necessary rules. These rules will ensure carbon removals are credible and have the desired effect, and help to create new business opportunities in carbon farming for farmers, foresters, and other land managers.”
Jag har förmånen att delta i Kungliga Skogs – och Lantbruksakademiens grupp Bruka utan att Förbruka. Jag har stora förhoppningar på att vi kan bredda perspektivet och visioner om hur vi kan hantera frågorna kring materialförbrukning/resursanvändning, markvård, markanvändning och den viktiga sociala dimensionen. Hur kan vi förvandla BNP till ett välfärdsmått? Livskvalitet/välbefinnande över behovsgolvet, som Thomas Hahn definierade det. Jag skrev en blogg om bruka utan att förbruka den 24 oktober.