En sommar för 66 år sedan blev början

Sommaren 1956 lade sannolikt grunden för min inriktning i yrkeskarriären d v s att utbilda mig till agronom. Min syster Elisabeth hade efter studenten kommit in på veterinärhögskolan. På den tiden krävdes praktik och en vän till familjen ordande så att hon fick komma till familjen Wachtmeisters gods i Blekinge. Syrran bjöd ned mig och jag tog cykeln med för att tillbringa några fantastiska veckor med syrran och alla djuren. Wachtmeisters drev djurhållning och jordbruk på den tiden med mjölkkor på Wambåsa, hästar på Johannishus, grisar på Edestad och Tromtö med får.

Jag blev påmind om detta av ett reportage i tidningen ATL kring paret Wachtmeister på Johannishus, som är elfte generationen. Fideikommisset har en fantastisk lång historia. Redan på sent 1600-tal köptes gårdarna in av amiralgeneralen Hans Wachtmeister. Och godset har hållits ihop under alla dessa år med Johannishus, Wambåsa, Edestad och Tromtö.

Elisabeth och jag och ännu en praktikant bodde på Wambåsa. Praktiktiden för Elisabeth med korna på Wambåsa var över, så vi fick cykla milen till Edestad där grisarna fanns. Några dagar tillbringades också på Johannishus med en fantastisk upplevelse med frustande hingstar av ardenner och varmblod. Det glömmer jag aldrig. Suggorna bodde i ett urblåst torp som hörde till Edestad. Där grisade suggorna i köket eller i salen och hade rasthagar utanför. Mycket tid gick åt till att flytta suggor. Vatten till grisarna hämtades i en vattentunna dragen av ardennern Primula. Jag som tidigt börjat rida, fick lov att rida Primula barbacka i skogen runt gården. Sommaren 1956 innebar också magiskt kräftfiske och livad kräftskiva i augusti. Där fanns också Tage, svinskötare som bodde på Boahaga, en liten skogsgård i närheten av Edestad. I Boahaga bodde Tage med sin mamma och pappa. Syster som var förlovad kom och hälsade på med fästman med bil. Mamma Alma lagade mat på vedspisen och satt aldrig ned vid bordet, utan stod vid spisen och åt.

Jag fick vara på Boahaga sommaren 1957. Jag var nog ingen lätt besökare. Jag hade en hel del hemlängtan och grät i telefonen när jag talade med min mamma. På Boahaga fick jag uppleva jordbruk på 50-talet. Höskörden med kaffe vid hässjorna. Mäktig att få förtroendet att köra släpräfsan med Primula. Jag fick också uppleva slakt av hushållsgrisen och kalvslakt på gården. Jag fick två kaniner, som till hösten slaktade kom skickade till Stockholm. Kändes lite makabert att äta sina vänner, men det är livet. Det stora äventyret den sommaren blev marknad i Ronneby och med färjan till Köpenhamn.

Jag fick komma tillbaka på sportlovet, då Tage hämtade ut släden och bjöd på slädtur med Primula i gnistrande snölandskap. En oförglömlig upplevelse. Tage förblev ogift och fick inga barn. Kanske fyllde jag något av en dottersroll. Vi bjöd Tage till Stockholm och han fick hälsa på ute på Ingarö och åka rutschbana på Gröna Lund. Jag tror och hoppas att blev en upplevelse för livet för Tage, som aldrig varit i Stockholm tidigare. Fina minnen!

Att jag sedan fick hälsa på min klasskamrats pappa som hade lantbruk i Kolbäck fyllde på känslan att jag ville satsa på lantbruksutbildning. Och så älskade jag ju djur och ridning var huvudintresset, förutom hunden. Och så blev det agronom med husdjursinriktning. Har aldrig ångrat mig och utbildningen har lett till en fantastisk rik och omväxlande yrkeskarriär. Om som ni vet är den definitivt inte slut ännu.

2 kommentarer

  1. Sven-Ove Olsson
    Publicerad 2 april, 2022 at 8:04 | Permalink

    Bakgrunden till ditt yrkesval påminner mig om mitt eget. Bondson som jag är var det naturligt med något val inom lantbruket t ex växtförädling eller husdjursförädling. En granne tyckte emellertid att det självklara valet var veterinär och så blev det ju. Ett val som det inte funnits anledning att ångra!

  2. Anders Engström
    Publicerad 2 april, 2022 at 19:05 | Permalink

    Tack Gunnela! Mycket intressant och fin läsning. Jag riktigt känner hur skönt det var dessa somrar 56 & 57! Jag kommer ihåg en hel del från dessa sommrar på landet jag också!
    Mvh Anders E

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.