Det är viktigt att EU:s arbete inom The Green Deal och Farm to Fork drivs vidare, även om Europa för närvarande drabbats av ett flertal kriser. Inom ramen för EU:s ambitioner för grön omställning Farm to Fork genomför Kommissionen en översyn av EU:s djurskyddslagstiftning. Detta är mer än välkommet eftersom det tidigare funnits ett kraftigt motstånd mot att införa nytt regelverk. Det är väl konsumentstudier och det kraftfulla stödet för kampanjen ”End the Cage Age” d v s förbud mot burhållning av livsmedelsproducerande djur, som fått EU-kommissionen att tänka om. Svenska landsbygdsministern bjöd in till sakråd den 20 april där 40 deltagare fick tre minuter var för att framföra sina åsikter. Jag representerade Vi Konsumenter och Sveriges Konsumenter.
Ett gott djurskydd är en viktig del av hållbarhetsarbetet. Detta framfördes också vid landsbygdsministerns möte kring livsmedelsstrategin den 30 mars (se tidigare blogg). Djurvälfärd är viktigt för en majoritet av svenska konsumenter. Enligt en svensk konsumentstudie från februari 2021 anser 80 % att det är viktigt att djuren behandlas väl. Lika många d v s ca 80 % anser att det är mycket viktigt att djuren får bete sig naturligt, hållas lösgående och vistas ute. Även bland medborgarna inom EU har djurskydd hög prioritet enligt EU-barometern. Det stora engagemanget för kampanjen ”End the Cage Age” med 1.4 miljoner underskrifter är ett exempel på detta. Det innebär att det bör finnas förutsättningar för att framgångsrikt driva en skärpning av EU:s djurskyddslagstiftning.
Ett förbättrat djurskydd är en förutsättning för att genomföra den nya förordningen 2019/6 för veterinärläkemedel. Förordningen innebär att det blir förbjudet att rutinmässigt använda antibiotika, att använda antibiotika för att kompensera för brister i djurhållningen och att ge antibiotika till grupper av friska djur (profylax). En bra miljö och skötsel medverkar till friska djur och därmed minskat behov av antibiotika. Den svenska modellen med ett gott djurskydd och EU:s lägsta antibiotikaanvändning till djur är ett gott exempel. I EU finns djurskyddsdirektiv för grisar, kalvar, värphöns och slaktkyckling samt ett allmänt djurskyddsdirektiv från 1989. Gällande djurskyddslagstiftning inom EU måste implementeras och kontrolleras. Men bristande efterlevnad av befintlig lagstiftning får inte vara ett skäl till att inte skärpa och utöka djurskyddslagstiftningen inom EU. EU:s djurskyddslagstiftning bör omfatta samtliga livsmedelsproducerande djur. Inte minst gäller detta nötkreatur över 6 månader. Det är inte ovanligt att antibiotikaförbrukningen är hög inom mjölkproduktionen. Dessutom har EFSA tidigare gjort en kartläggning av riskfaktorer för mjölkkors hälsa och välfärd 2009, 1143. EFSA har också gjort motsvarande kartläggning för köttproducerande nötkreatur 2001. En skärpning av djurskyddslagstiftningen innebär viktiga förbättringar för djuren och ökar förtroende för animaliska livsmedel från EU.
Det som med rätt upprör många är transporter av levande djur. Här måste till en skärpning av förordningen. Det var med besvikelse vi konstaterade att EU- parlamentet inte accepterade max 8 timmars transporttid. Och regelverket måste skärpas för så väl djur som transporteras till slakt som för vidareuppfödning och livdjur. Alla djur måste bedövas innan avlivning och slakt. EU bör stödja en förenklad utveckling av avlivning på gård för att minska stressbelastningen under transport och slakt. Detta skulle också öka förutsättningarna för utökad nödslakt för att därigenom minska svinnet i primärproduktionen.
Sverige har haft betydande inflytande över utvecklingen av EU:s djurskydd i många år. Det är viktigt att enskilda medlemsländer tillåts ha skarpare djurskyddslagstiftning än EU:s miniminivå. Detta bidrar till en utveckling av djurskyddet och skapar erfarenheter som kan rättfärdiga förbättringar i gemenskapens regelverk. Här finns många exempel inom området djurskydd för grisar där Sverige visat vägen. Förprövning av ny – och ombyggnation av djurstallar är ett viktigt instrument för att förebygga djurskyddsproblem. Men det är rimligt att svenskt djurskyddsregelverk över EU:s nivå kan berättiga till djurvälfärdsersättning inom ramen för CAP, där det kan bevisas att åtgärden innebär utökade kostnader.
En gemensam djurvälfärdsmärkning inom EU är tveksamt. En märkning innebär att del av ansvaret för djurskyddet av livsmedelsproducerande djur överlämnas till marknad och konsument. Det krävs ett politiskt ansvar för att säkra att djuren inom EU garanteras ett tillräckligt skydd. Med hänvisning till att flera medlemsländer har regelverk som överstiger EU:s miniminivå, finns också berättigad oro över att dessa kan missgynnas vid en gemensam djurvälfärdmärkning inom EU.