Utan tvekan har kriget och kostnadskriserna inneburit ett kraftigt ökat fokus på svensk försörjningsförmåga när det gäller mat. Förra veckan gav landsbygdsministern uppdraget till Ingrid Petersson, GD på forskningsrådet Formas att leda en utredning om Sveriges livsmedelsberedskap. Tidigare har Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA fått ett liknande uppdrag. Och det är viktigt! Vi kanske inte kan förlita oss på att global handel kan lösa vårt behov av mat. Kanske slipper vi då uttalanden från Jordbruksverket som argumenterade förra året kring livsmedelsstrategin: ”Produkter som andra länder producerar mer effektivt kan importeras. Sammantaget ökar detta konkurrensen mellan företag och leder till att de mest effektiva företagen vinner marknadsandelar medan mindre produktiva företag slås ut”. Maten måste vara hållbart producerad och den hållbara maten ska också konsumeras i lagom mängder.
Samma dag som vetenskapsradion än en gång konstaterade att animalieproduktionen skapar mest miljöproblem, kom en glädjande rapport från ett doktorsarbete från SLU. Man visar att småbruk och gårdar med idisslande djur är förknippade med mer varierade landskap som bidrar till ekosystemtjänster jämfört med närliggande gårdar som har specialiserat sig på växtodling. Det visar en analys av bland annat Jordbruksverkets databas över stödberättigande jordbruksmark på svenska gårdar. Gårdar med gris – fjäderfäproduktion har dessutom sämre växtföljd än rena växtodlingsgårdar. När Gunnar Rundgren la ut artikeln på Facebook gav det en mängd kommentarer. Gunnar är störd av SLU:s påstående att det är tydligt att vi måste minska vår konsumtion av kött och mjölk för att hålla oss innanför planetens gränser. Det är inte tydligt och gäller i alla fall inte kött från idisslare, som är en mindre del av allt kött.
Det finns ett förenklat mantra som upprepas ibland: Det som gynnar miljön gynnar också hälsan. EAT Lancet och Livsmedelsverket hävdar att konsumtionen av rött kött (idisslarkött?) måste begränsas av hälsoskäl. Men av hållbarhetsskäl ska vi kanske öka konsumtionen av kött från svenska betande djur för att bidra till jordbrukets ekosystemtjänster, öka den biologiska mångfalden och öka kolinlagringen. Betande djur bidrar också ökad djurvälfärd.
I fredags avrapporterade Jordbruksverket livsmedelsstrategin fram till 2020. Glädjande och förtjänstfullt har man nu valt att dela upp redovisningen på tre områden – konkurrenskraft, miljöpåverkan och resurseffektivitet och social hållbarhet. Man refererar till miljömål, men jag noterar att det finns ingenting ännu på giftfri miljö. Kanske inte så förvånande att Jordbruksverket specifikt lyfter resurseffektivitet och lyfter spannmålsskördarna. Bedömningarna delas upp i grönt, gult och rött. Ibland blir jag lite förvånad över färgvalet, men jag har inte läst rapporten. Det finns mycket rött och gult i sammanställningen, så det finns mycket kvar att göra.
Mycket har hänt i veckan. Jag deltog som representant för Vi Konsumenter i en dialog ordnad av Livsmedelsverket (SLV) och Folkhälsomyndigheten (FHM) kring deras regeringsuppdrag kring hållbar och hälsosam konsumtion av livsmedel. Församlingen bestod av trettio personer varav två män. Utan tvekan känns det fantastiskt att vid 79 års ålder få delta. Det finns ingen vedertagen definition på hållbar och hälsosam konsumtion säger myndigheterna. Man vill säkerställa att denna rapport inte fastnar i byrålådan, som den tidigare rapporten kring folkhälsa. I uppdraget sägs precis som i livsmedelsstrategin att nationella miljömål ska nås. Därför har jag väldigt svårt att förstå att SLV och FHM har bestämt att produktion inte ska ingå i utredningsuppdraget- inte heller svinn eller livsmedelssäkerhet. En hållbar konsumtion måste bygga på att det finns ett tillgängligt utbud av hållbara livsmedelsprodukter.