Livsmedelsverkets näringsrekommendationer har betydelse för konsumtionen och produktionen av mat i Sverige. Rekommendationerna används ofta som underlag för offentliga måltider och rekommenderas i många sammanhang. Senast hörde jag Charlotta Szczepanowski från COOP och Sara Sundqvist, Livsmedelsföretagen hänvisa till dessa. Förenklat säger SLV idag – mindre energi, mer frukt och grönt, lika mycket spannmål men mer fullkorn och mindre rött kött. Inte minst med tanke på diskussionen kring livsmedelsförsörjningen har näringsrekommendationerna stor betydelse på vad vi ska producera och därmed jordbruket i regionen. Livsmedelsstrategin säger bara att vi ska öka produktionen, men inte vad vi ska öka.
Men nu är nya nordiska näringsrekommendationer på gång. De uppdaterade näringsrekommendationerna ska i ökad omfattning integrera miljömässig hållbarhet. Dessa kommer att publiceras i juni 2023. Arbetet finansieras av nordiska ministerrådet, leds av norska Helsedirektoratet och genomförs med stöd av nordiska experter. Svenska Livsmedelsverket deltar i arbetsgrupp och styrgrupp. I det arbetet har NNR2022 projektet etablerat ett samarbete med Chatham House i London. Chatham House ska leda arbetet med att samla bakgrunddokumentation för att integrera den miljömässiga hållbarheten i näringsrekommendationerna. Stefan Hellstrand har offentligt ifrågasatt forskarna vid Chatham House opartiskhet med fokus minskade animalier. Livsmedelsverket har gett svar och hävdar givetvis krav på opartiskhet.
EAT Lancetrapporten som publicerades i januari 2019 har ett globalt perspektiv och inkluderade exempelvis inte kemikalier och inte det stora behovet av att fasa ut fossil energi. Det sociala perspektivet saknas. Rapporten innehåller mycket tydliga riktvärden över vilka livsmedel som ska öka och vilka som ska minska. Framför allt finns mycket låga riktvärden för animaliska livsmedel främst för kött från nötkreatur, får och gris, men förvånande nog ska också potatis minskas. Sedan tidigare har Livsmedelsverket men också EAT Lancet rekommenderat ökad konsumtion av fisk. Från hälsosynpunkt (förutom miljögifter och kvicksilver) har fisk många fördelar och bidrar inte till utsläpp av växthusgaser. Men 70 % av den fisk vi konsumerar i Sverige är importerad och 93 % av bestånden i världen är överfiskade. Av den fisk som fångas i Sverige skickas 83 % på export framför allt för foderändamål. Det är m a o inte säkert att det är hållbart att öka fiskkonsumtionen. Dessutom är varken den odlade/uppfödda fisken eller den viltfångade fisken acceptabla från djurskyddssynpunkt, något som sällan diskuteras.
Behovet av regional anpassning av näringsrekommendationerna har framförts. I en artikel i Nature Food, 2021, https://www.nature.com/articles/s43016-021-00425-3?fbclid=IwAR0IOuZbiDJcr22hH4_29vdyQdvdl7mTO1xl_iE5fgJbpgkypksWID5G5RI där forskare har funnit att ett cirkulärt livsmedelssystem för djurhållningen kräver ändring av EAT- Lancet i Europa. Ett kalkylerat cirkulärt system minskade utsläppen av växthusgaser med 31 % och landanvändning med 42 % när stora delar av kycklingkött ersattes med mjölk, kött från mjölkkor och gris. En revidering av EAT Lancet ska presenteras i juni 2022. Johan Rockström som medförfattare har annonserat att man bör omvärdera idisslarnas roll och se över regionalisering.
De nordiska näringsrekommendationerna måste anpassas till nordiska förutsättningar och nordiska miljömål. Sverige har 16 miljökvalitets mål varav ett rikt odlingslanskap, ett rikt växt- och djurliv d v s biologisk mångfald, giftfri miljö och ingen övergödning är beroende av vilka grödor som odlas och av betande djur. Vall odlas på 40 % av den svenska åkerarealen. Vall som flerårig gröda gynnar kolinlagringen, minskar behovet av bekämpningsmedel, minskar övergödningen och ökar oftast den biologiska mångfalden. Vallen kan användas för proteinprocessing, och biogasproduktion, men omvandlas mest kostnadseffektivt av gräsätande djur till värdefullt protein. Studier visar att gårdar med nötkreatur lagrar in 50 % mer kol i marken än gårdar med ren växtodling.
I stora delar av norra Norden är vallodling och betesmarker den viktigaste grödan. Betande djur är nödvändiga för den biologiska mångfalden på naturbetesmarkerna . Senare forskning tyder också på att betet i sig ökar kolinlagringen. Ett doktorsarbete vid SLU har visat att små gårdar med idisslare har mer ändamålsenlig växtföljd, bättre jordhälsa och bidrar mer till biologisk mångfald än rena växtodlingsgårdar. Djur som förädlare av biprodukter måste också beaktas, där grisar och fjäderfä kan fylla en roll.