Det finns inga enkla lösningar på våra hållbarhetsproblem?

Nötkreaturens metanutsläpp har ständigt utmålats som ett av de stora miljöproblemen kopplat till djurhållningen. Metanet omräknas till koldioxidekvivalenter och i en LCA-analys blir staplarna kring klimatpåverkan för nötkött och ost höga jämfört med kyckling och växtbaserade råvaror. Men LCA fångar varken biologisk mångfald, djurvälfärd eller andra sociala dimensioner. Därför är klimatmärkning av livsmedelsprodukter inget bra alternativ för att välja hållbar mat. Svenskt Sigills Klimatcertifiering däremot bygger på åtgärder för att minska klimatpåverkan och säkerställer djuromsorg, biologisk mångfald och livsmedelssäkerhet.

Det finns enighet om att vi får negativa effekter av bunta ihop olika växthusgaser och räkna om till koldioxidekvivalenter. Metanet har andra egenskaper än koldioxid. Metanet är en mer potent klimatgas, men som bryts ned efter ca tio år. Metanet ingår i kons kretslopp. Kon äter gräs som genom fotosyntesen har bundit kol i gräset. Kons fantastiska magar f f a vommen med en mångfald av mikroorganismer bryter ned stärkelse och fibrer och bygger upp muskler och fett och producerar mjölk i juvervävnaden. Under matsmältningen bildas metanet som utsöndras till atmosfären. Men metan kommer också från utvinning av fossila bränslen. inte minst fracking, utsläpp från gödsel och andra avfall, våtmarker (risodlingar) och andra naturliga utsläpp. Biogasanläggningar lär också läcka metan.

Sedan länge har det talats om också prövats fodertillsatser som ska minska metanutsläppet från kor. COOP lanserar tillsammans med PROTOS (Stockholms Butikskött och Gotlands Slagteri) kött med låga metanutsläpp. Man har prövat en fodertillsats på ett antal tjurar hos Ejmunds på Gotland med gott resultat. Arla utvärderar tillsatsen Bovaer på ett antal Arla-gårdar i såväl Sverige som i andra länder. SLU prövar alger till kor. Men jag har precis som Ann-Helen Meyer von Bremen ett antal frågor. För att få effekt av fodertillsatsen till köttdjur, bygger väl detta på att det är ointressant att ge en fodertillsats till betande djur. Hur stämmer det med COOP:s vällovliga satsning på Naturbeteskött? Kommer detta att driva mot fler ungtjurar på stall, när vi hellre vill ha fler betande stutar och bevarad och ökad biologisk mångfald? Rent generellt sägs att ökad effektivitet bidrar till minskade utsläpp per kg produkt eller kg protein. Det gynnar snabbväxande tjurar och kycklingar och straffar betande djur, som växer långsammare, jämför svenska köttdjur och betande djur i Brasilien. Det är som alltid gott om målkonflikter. Och vad händer när vi påverkar vomfloran? Vad jag förstått är det något SLU tittar på i sina utfodringsförsök. Biologiska system är komplexa och vi ska se till att skaffa oss ordentlig kunskap och helhetssyn. Enkla lösningar har ofta oväntade bieffekter.

Reservera 27 september för ett spännande KSLA-seminarium med rubriken ”Save our soils”. Med global utblick ska vi belysa frågan kring markanvändningen ned till nationellt perspektiv. Hur ska vi försörja 10 miljarder människor på jorden? Intresset är stort för andra sätt att förse oss med mat än att bruka jorden och föda upp djur. Det är gott om investerare i industrin som vill producera mat utan koppling till jordbruksmark. Det kan handla om odlat kött, vattenbruk, vertikalodling, insektsodling, utnyttja mikroorganismer eller kemiska processer. Så här skriver AGFO. ”Globalt syns begreppet ”farm free-food” allt mer. Här menas mat producerad i bioreaktorer där myllan är frånkopplad livsmedelsproduktionen. Ett exempel är det cellbaserade köttet som länge varit i ropet. Singapore var första landet i världen att ge klartecken för försäljning. Finska Solar Food producerar ett proteinmjöl av byggstenarna el, luft och mikrober. Och den Berkeley-baserade startupen Air Protein gör ett köttalternativ med hjälp av NASA-inspirerad jäsningsteknik”. Det som är gemensamt är att processerna kräver mycket energi. Konkurrensen om energin kommer m a o bli stenhård. Frågan är om det ändå är mer smart att maximera fotosyntesen, som är gratis till skillnad från energi från andra källor – el, väte, bioenergi o s v.

En kommentar

  1. Göran Rudbäck
    Publicerad 28 juni, 2022 at 1:15 | Permalink

    LCA bygger på metriken GWP, som falsifierades av Allen et al 2018. De introducerade istället GWP*, som hyggligt korrekt relaterar ett års metanutsläpp till förändring av metanförrådet i atmosfären över en 20-årsperiod. Hanteringen av metan i GWP är direkt felaktig, då metanets snabba nedbrytning i atmosfären medför att utsläpp inte korrelerar med faktisk klimatpåverkan. Ett konstant antal idisslare ger över lång tid ingen förändring av metanhalten.

    Det gör att försök att minska metanutsläpp från idisslare inte är kostnadseffektiva, och att minska produktionen av idisslarkött är direkt kontraproduktivt, där särskilt betesbaserad uppfödning enligt Allan Savorys Holistic Management är den mest energieffektiva produktion av proteiner som kan åstadkommas. Orsaken är insatsminimerad foderproduktion, maximerad betesperiod och minimerad gödselhantering vilket sammantaget minimerar energiförbrukningen då bortförseln av näringsämnen från marken begränsas till slaktdjuren – därigenom behövs ingen tillförsel av gödsel då vittringen i biologiskt aktiva jordar täcker upp förlusten – och att djuren går till maten istället för att maten transporteras till djuren. All annan proteinproduktion leder till högre energiförbrukning, för de förutsätter att näringen transporteras till djuren eller växterna, restprodukter ifrån djuren och det krävs dubbelt så mycket växtbaserat protein jämfört animaliskt för att täcka vårt behov.

    Det är ett slöseri med energi att använda tekniska system, när, precis som du säger, solen och fotosyntesen redan gör det gratis.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.