Marit Paulsen – en kämpe har lämnat oss

I många år har vi i Sverige och i EU saknat en talesperson för djurskyddet, antibiotika och jordbrukets mervärden. En person som når medias öron och har folkets förtroende. Bondkärringen som ingav respekt för sitt genuina engagemang och sin klokskap – Marit Paulsen. Marits styrka var att hon hade ett gediget förtroende hos en bred allmänhet och en förmåga att förmedla ett rakt och tydligt budskap. Marit var tidig i debatten kring matens kvalitet. Boken ”Den stressade potatisen” från 1985 pekade på livsmedelsproduktionens negativa utveckling. Sedan kom flera böcker inte minst hur illa djuren behandlades i Europa, Europa och Djuren 1993. Dessa fick berättigat utrymme i den svenska debatten.

Första gången vi möttes måste ha varit sent 80-tal. Sveriges Radio hade ordnat ett seminarium kring djurskyddsfrågor. Jag var där och representerade Slakteriförbundets program Omsorg i Djurskötseln. Tycke och respekt uppstod. Marit hade ett nära samarbete med Astrid Lindgren och jag glömmer aldrig när de efter ett möte skickade Astrids bok till mig ”Min Ko vill ha roligt” med dedikationen från Astrid ”Ge inte upp”. Marit gjorde ett jättejobb med att marknadsföra svenska mervärden i Sverige.

Under 90 – och början 2000-talet genomgick EU flera allvarliga kriser – Galna ko-sjukan, BSE, Mul – och klövsjuke-utbrott och dioxinkris. Med Marit i EU-parlamentet hände mycket med ny lagstiftning kring olika livsmedelssäkerhetsfrågor. Marit bidrog till att livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA inrättades. Hon drev också antibiotikafrågan och djurskyddsfrågorna med enfas. Jag glömmer inte bilden av det omaka paret Marit tillsammans med Brigitte Bardot när de med hjälp av en Scans djurtransport i Bryssel argumenterade för skärpta regler för djurtransporter i EU. Marit var bra på att skapa dramatik. Men vi var inte överens om att harmonisera djurskyddslagstiftning inom EU, som Marit ville. Jag villa behålla Sveriges möjlighet att ha skarpare regler. I EU-parlamentet körde hon par med Karl-Erik Olsson, centerpartist och f d jordbruksminister. Jag hälsade på båda i Bryssel 2000. Nu är båda borta. Vemodigt.

Marit och jag hade en hjärtefråga. Smågrisar ska inte avvänjas för tidigt, för då ökar risken för sjukdomar som avvänjningsdiarré. Min dåvarande chef på Slakteriförbundet drev i början av 90-talet med stöd av grisproducenter att Sverige skulle sänka avvänjningsåldern från fyra till tre veckor, vilket tillämpades i många EU-länder. Jag kämpade emot och till slut bad jag Marit om hjälp. I en artikel i Expressen avrådde Marit från en sänkning av avvänjningsåldern och så blev det inte heller i svenska djurskyddsföreskrifter. År 2018 blev frågan aktuell igen. Grisföretagarna och LRF ville tillåta avvänjning vid tre veckor. Jag ringde Marit och undrade om hon än en gång kunde hjälpa oss. Full förståelse att hon hade fullt upp och var trött. Det var sista gången vi talades vid. Och tyvärr fick vi ge oss för Jordbruksverket trots 60 000 namnunderskrifter.

Marit! Så konstigt i går tänkte jag på dig och undrade om jag skulle ringa. Djuren och svenskt jordbruk har saknat dig under flera år. Nu är du borta. Tack för allt du gjort för djuren, livsmedelssäkerheten och svenska mervärden. Du lämnar ett stort tomrum.

Kommentera artikeln

Din e-post kommer aldrig publiceras eller ges vidare.