Klart att vi behöver agronomer när vi ska öka landets möjlighet att försörja oss med livsmedel. Och vi behöver alla slags agronomer. På SLU utbildas livsmedels, mark/växt, landsbygdsutveckling, ekonomi och husdjursagronomer. Jag måste erkänna att jag inte har någon uppfattning om vad omorganisationen med tre års kandidatutbildning och två år masterspåbyggnad kommer att innebära. Jordbruket står i alla händelser för stora utmaningar med att ställa om till ett mer hållbart jordbruk. För vi är inte framme, som ibland kan hävdas av lantbruksnäringen. Resilient jordbruk i form av generativt, agroekologiskt eller conservation agriculture är på gång, men fortfarande tillämpas ensidiga växtföljder med monokulturernas alla nackdelar.
Därför behövs mark/växtagronomer som förmår svenska bönder att övergå till andra växtföljder och gynna mer biologisk mångfald och som bidrar till jordhälsa och kolinlagring. Som ser till att vi utnyttjar fotosyntesen maximalt genom ha marken täckt av växande grödor stora delar av året. Vi behöver mark/växt-agronomer för att maximera förebyggande åtgärder som minskar behovet av växtskyddsmedel. Som ser till att tilldela växtnäring med stor precision, för att minska läckaget till Östersjön. Som anpassar odlingen efter regionala förutsättningar och gör det mindre sårbart. Ett jordbruk som har större beredskap för extrema väder. Det verkar för övrigt som vi även i år får ett torkår i delar av landet.
Inte minst behövs teknikagronomer för att bemanna länsstyrelsen förprövningen av djurstallar. Det fanns på min tid på Ultuna. Jag hittar en tilläggsruta med Teknik och byggnadsfunktion i djurstallar på, 7,5 poäng. Men räcker verkligen detta? Nu när smittskyddsutredningen har föreslagit att smittskydd ska ingå i förprövningen. Något som jag på LRF föreslog för flera år sedan, men som utmynnade i en halvkompromiss. LRF:s enkät till bönderna, visar på att flera bönder tycker det är bra att få en extra granskning. Det är helt oförståeligt att oppositionen i sitt tillkännagivande till regeringen vill avskaffa förprövningen av djurstallar. Man hävdade okunnigt att om det har byggts fel är det väl bara att rätta till efteråt efter besiktning. Förprövning handlar om att förebygga djurskydds- och smittskyddsproblem med stöd av kompetenta experter.
Det finns säkert de som tycker att husdjursagronomer på sikt borde bli onödiga. Vi ska ju ersätta animaliskt protein med växtbaserat. Men jag är övertygad om att hållbarhetsdiskussionen kommer innebära en omvärdering av djurens roll i ett hållbart jordbruk. Många studier visar att integrering av växtodling och djurhållning har många fördelar. Men en viktig utmaning blir att balansera frågan kring vilka djurslag vi ska hålla och vilken roll dessa ska fylla. I sårbarhetsperspektivet tycker jag man missar att djur kan vara en levande livsmedelsreserv, speciellt om djuren kan försörja sig på inhemska fodermedel. En husdjursagronom ägnar sig åt att uppnå friska och hållbara djur, men som också tillfredsställer djurens behov av naturligt beteende. Foderförsörjningen kommer bli en kritisk fråga.
För fjärde året i rad har jag blivit inbjuden att prata för nya årskullen agronomie studerande i augusti. Det är givetvis smickrande. Det är fascinerande att man vill lyssna till en snart 80-årig husdjursagronom som lämnade det formella yrkeslivet 2015. Jag har sannerligen aldrig ångrat mitt yrkesval. Jag fick en bred naturvetenskaplig grund och mycket av kunskapen håller fortfarande. Jag önskar de blivande agronomerna lycka till. De behövs sannerligen i dessa bistra tider.