Med all reservation för att det slutliga utfallet av valet inte är framme. Jag säger ändå som Elin Röös på Facebook och Twitter. Jag är allvarligt bekymrad över utvecklingen i Sverige. Över den oerhört skrämmande och hotfulla tonen på sociala medier. Och hur kan ett parti som driver främlingsfientlighet och ett totalt nej till invandring bli näst största parti. Som speglar en människosyn där invandring är lika med ökad kriminalitet. Och som tillsammans med moderaterna har hängt ut Miljöpartiet som ett samhällsfientligt parti. DN anser med rätt att borgerligheten har förlorat sin själ. Sverigedemokraterna vill dessutom minska svenskt bistånd. Ett bistånd som behövs för att uppfylla våra skyldigheter enligt Paris-avtalet för att ge stöd till fattigare länder i deras behov av omställning. Jag blir bekymrad över att väljarna straffar Centerpartiet och Annie Lööf som rakryggat stått upp för jämlikhet, klimatet och människovärdig invandring. Och som därför tagit avstånd från Sverigedemokraterna. Miljöpartiet har fått utstå skrämmande hatpropaganda. Som att partiet vill att medborgare måste avstå från det mesta goda här i livet. Glädjande nog klarade Miljöpartiet ändå riksdagsspärren med råge.
Trots upprop från närmare 2000 forskare, 200 företag, Friday for Future och ett antal kända artister har sju partier vägrat ta klimatfrågan på allvar. Klimatfrågan löses inte med elektrifiering, laddstolpar och kärnkraft. Det krävs en omställning – bruka utan förbruka. Sverigedemokraterna anser ju att Sverige överhuvudtaget inte ska driva klimatfrågorna. Dessa ska lösas i Kina eller Indien. Det finns ett riksdagsbeslut om att mäta och sätta mål för konsumtionsbaserade utsläpp. Hur ska vi minska från 10 ton CO2 per capita till ett ton? Ett regeringsskifte innebär onekligen ändrat fokus i många viktiga hållbarhetsfrågor. Inget parti vill diskutera jordbruk och vår kosthållnings effekt på hållbarhet och hälsa. LRF har slängt ut sin expert på hållbarhet och ropar nu på stöd i en debattartikel i DN: ”Inrätta tydliga mål för ökad försörjningstrygghet. Hur Sveriges bönder producerar maten måste avgöras av marknaden. Vi anser att vi ska ha tydliga mål gällande hur mycket mat som produceras i Sverige snarare än hur eller vad som produceras”. Ett ganska anmärkningsvärt yttrande, som kan uppfattas som att man ifrågasätter regler kring miljö och djurskydd och tar avstånd till livsmedelsstrategins målsättning när det gäller ekologisk produktion.