Nya nordiska näringsrekommendationer NNR2022 första rapport kring hållbarhetsaspekter förskräcker. Assessing the environmental sustainability of diets – an overview of approaches and identification of 5 key considerations for comprehensive assessments. Här finns bakgrundsfakta som både förenklar och vilseleder. Utgångspunkten verkar inte vara ett nordeuropeiskt perspektiv. I arbetet har NNR2022 projektet etablerat ett samarbete med Chatham House i London. Chatham House ska leda arbetet med att samla bakgrundsdokumentation som underlag för hållbarhetaspekterna. Rapporten har ett långt resonerande svårtolkat basunderlag kring livsmedelsystemet och bl a LCA och med fem ganska oprecisa conciderations. Jag köper uttalanden som ”There is no absolute recipe for “sustainable food”: what is sustainable at one place or time may be unsustainable at another place or time. While defining local and planetary boundaries is challenging, partly due to large uncertainties (see below), the planetary boundaries concept is essential for understanding the environmental limits within which food systems should operate.” Men detta kräver ju att vi är överens om vilka som är planetens gränser.
Man refererar till EAT Lancet och planetens gränser. I rapporten hittar jag en figur med planetens gränser från 2017. Till skillnad från Rockströms variant från 2009 som också var utgångspunkt för Raworths munkmodell, finns exempelvis inte chemical pollution, kemiska föroreningar med. Skrämmande, eftersom det helt motverkar vår, och inte minst EU:s strävan att exempelvis minska behovet av bekämpningsmedel. Vi väntar på EAT Lancet 2.0, som man trodde skulle komma till Stockholms 50+-konferensen i juni i år.
I rapporten finns också ett diagram som jag skrivit om tidigare (Clark et al 2019) som visar ett förenklat samband mellan olika typer av livsmedels miljöpåverkan och dödlighet. Högst miljöpåverkan och högst dödlighet har rött kött, oprocessat och processat. Växter hamnar långt ned till vänster d v s låg miljöpåverkan och låg dödlighet. Man tar på sig ett stort ansvar när man förenklar fakta för att kommunicera. Det är ju en jätteskillnad mellan naturbeteskött som bidrar med biologisk mångfald och väsentlig kolinlagring och kött från djur i feed lots, som utfodras med majs, soja, förebyggande antibiotika och hormoner. Och storskalig intensiv odling av spannmål (monokulturer) med stora insatser av handelsgödsel och bekämpningsmedel bidrar knappast med biologisk mångfald eller minskad kemikaliepåverkan. Det är därför avgörande att NNR tar hänsyn till produktionssätt och inte bara produkt som sådan.
Nordiska näringsrekommendationer har inflytande på utvecklingen av konsumtionen av livsmedel i de nordiska länderna. Rekommendationerna används ofta som underlag för offentliga måltider och rekommenderas i många sammanhang. Detta påverkar livsmedelsproduktionen och jordbruket i regionen. KSLA har därför gjort ett inspel till NNR2022 för att peka på nordiska förutsättningar för produktion av livsmedel på ett hållbart sätt när näringsrekommendationerna inte bara ska bygga på hälsoaspekter utan även integrera den miljömässiga hållbarheten. Jag citerar KSLA:s synpunkter ”KSLA vill betona vikten av att den miljömässiga integrationen bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, omfattar flera dimensioner av FN:s hållbarhetsmål och är anpassad till livsmedelsproduktionens förutsättningar i Norden. KSLA anser att det är viktigt att nordiska näringsrekommendationer anpassas till nordiska förutsättningar för livsmedelsproduktion och nordiska miljömål. Sverige har 16 miljökvalitets mål varav ett rikt odlingslandskap, ett rikt växt- och djurliv för biologisk mångfald, giftfri miljö och ingen övergödning, är beroende av vilka grödor som odlas och av betande djur. Vall odlas på 40 % av åkerarealen och i norr är vallodling och betesmarker viktigaste grödan. Vall som flerårig gröda gynnar kolinlagringen, minskar behovet av växtskyddsmedel, minskar övergödningen, kan öka den biologiska mångfalden och kan antingen användas för att producera högvärdigt protein- och biogasproduktion men omvandlas mest kostnadseffektivt av gräsätande djur till värdefullt protein.
I Norge, där de ekologiska förhållandena starkt begränsar den odlade arealen, spelar fortfarande naturbetesmarker och utmarksbete en viktig roll för matproduktionen. Bete på naturbetesmarker och i utmarken är också nödvändigt om vi ska behålla den biologiska mångfalden och inte förlora en stor del av de hotade arterna. Det är KSLA:s förhoppning att den översyn som nu görs sker med insikt om det avtryck som framtida näringsrekommendationer kommer att medföra för nordisk landsbygd och att de uppdaterade närings-rekommendationerna beaktar en hållbar, såväl som levande, landsbygd för kommande generationer. ”