Från svält till att producera mat till 23 miljoner människor, så brukar min vän vetenskapsjournalisten Peter Sylwan säga, för att beskriva den fantastiska produktivitetsutvecklingen som skett inom svenskt jordbruk. Åter upprepar landsbygdsministern Peter Kullgren i Land Lantbruk ”fake news ” att Sverige är självförsörjande till 50 procent. Även Stefan Löfven på sin tid, när han presenterade livsmedelsstrategin 2017, hävdade att varannan tugga är importerad. Siffran 50 % kan hänföras till ett utspel från LRF för många år sedan, som hänvisade till handelsbalansen. Det vill säga det handlar om pengar inte alls om kg eller kalorier. Sverige producerar energi och protein som räcker till långt över tio miljoner invånare. Vi har gott om spannmål och animaliska livsmedel, men skulle behöva odla mer frukt, grönsaker och baljväxter. Och sårbarheten, som alla vet, gäller importen av handelsgödsel, drivmedel, foder, bekämpningsmedel, reservdelar , läkemedel m m.
Femton forskare från framför allt SLU har i en utmärkt debattartikel i Aftonbladet sågat landsbygdsministerns (och SD:s) förslag att utreda det svenska djurskyddet. ”Regeringen borde vara stolt över det svenska djurskyddet- inte försämra det”. De pekar just på att svenskt djurskydd också är lönsamt och om EU nu kommer med ny EU-lagstiftning så blir utredningen snabbt inaktuell. Men observera att EU:s Farm to Fork är lite i svajning p g a samma argument som i Sverige d v s europeiska bönders konkurrenskraft. Det är anmärkningsvärt, men inte förvånande, att LRF okritiskt välkomnar utredningen. Det var ju LRF som skickade in värderingen till konkurrenskraftutredningen att svenskt djurskydd är en kostnadsbelastning (då gick jag ur LRF.) LRF har ju både velat avskaffa dagens beteskrav för kor och ifrågasatt förprövningen av stallar från djurskyddssynpunkt.
Sverige kan aldrig bli ett lågprisland med tanke på klimat, arbetskraftskostnader, byggkostnader, uppvärmning m m. Vi måste ladda med mervärden, där, som jag har skrivit, djurskydd värderas mycket högt hos svenska konsumenter. Vad kommer Svenskmärkningen, Från Sverige, kommunicera om man tar bort svenskt djurskydd? Från näringen talas alltid om nödvändigheten av export. Och om den inhemska konsumtionen viker, så måste förstås en ökning av produktionen avsättas i ett annat land. Men tror vi verkligen att Sverige ska kunna exportera kött eller mejeriprodukter i någon större omfattning? Det trodde vi inför EU-inträdet, men blev grundligt besvikna.
Häromdagen avlyssnade jag det seminarium som Vi Konsumenter ordnade tillsammans med Djurskyddet Sverige och World Animal Protection i Almedalen 2015 strax efter att Konkurrenskraftutredningen presenterats och livsmedelsstrategin var på gång med rubriken ”En livsmedelsstrategi med omtanke om människor, djur och miljö”. Det var intressant. Konkurrenskraftutredningen tog ju inte bara upp det fördyrande djurskyddet. Man ville ha lättare tillgång till bekämpningsmedel. Jag argumenterade starkt för ökad dialog och att lägga ribban tillsamans. Det har hänt en del sedan dess. Både Helena Jonsson, LRF och Åsa Domeij, Axfood klagade på den dåliga kunskapen om svenskt jordbruk och särskilt kring antibiotikafrågan. Då 2015 upplevdes också att man tappat så rejält i svensk produktion efter EU-inträdet 1995. Sedan dess har ju svenska marknadsandelar för animaliska livsmedel ökat (även om importen tyvärr nu ökar) och antibiotikafrågan värderas mycket högt av svenska konsumenter. Vi Konsumenter har avlämnat ett sex sidors yttrande över utredningen ”Friska djur behöver inte antibiotika” SOU 2022:43. Där finns en del intressanta förslag, som förtjänar statligt stöd.
En kommentar
Jättebra skrivet!