”Och tala inte för mycket om biologisk mångfald”. Den kommentaren fick jag häromdagen. Men jag kommer att fortsätta tala om biologisk mångfald, men också om behovet av klimatåtgärder, att leva upp till våra nationella miljökvalitetsmål exempelvis ett rikt jordbrukslandskap och en giftfri miljö, en god djurhälsa och djurvälfärd, kolinlagring och också en god folkhälsa (inkluderar också bönder). Egentligen allt det som vi, Sveriges Konsumenter, Vi Konsumenter, WWF, Naturskyddsföreningen, World Animal Protection, Konsumentföreningen Stockholm och Reformaten framförde till landsbygdsministern i början av året kring livsmedelsstrategin
• Innehåller konkreta mål och förslag som styr mot ökad biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan, mindre och ansvarsfull användning av bekämpningsmedel samt minskad övergödning.
• Integrerar strategier för folkhälsa och hållbar livsmedelskonsumtion, t ex genom att anamma mål som tas fram inom regeringsuppdraget till Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten.
• Underlättar för konsumenter att göra rätt genom att skapa förutsättningar för hållbara val i vardagen genom åtgärder för utbud, märkning och kunskapslyft.
• Stärker djurvälfärd och djurhälsa, något som till exempel kommer till uttryck genom en högre andel betande djur i landskapet.
• Har en bred politisk uppslutning bakom insatser och mål för ekologisk produktion och konsumtion i Sverige, likt den som finns i Danmark.
• Prioriterar forskning och innovation som utvecklar matproduktion inom planetens gränser.
• Ger långsiktiga villkor och finansiering för åtgärder i primärproduktionen som styr mot ökad hållbarhet, som t ex Klimatklivet.
• Främjar hela det svenska lantbruket, inte bara det mest produktiva mätt i kilo avkastning.
Det tål att upprepas. Speciellt nu när de nordiska näringsrekommendationerna rört upp så mycket känslor. Det är väl just känslan av att förslagen från kommittén så hårt fixerat på mat och klimat och missat andra hållbarhetsmål, som gett anledning till kritik. Jag upplever också att Elin Röös och hennes vänners debattinlägg i Land Lantbruk försöker nyansera polariseringen i debatten och förklara just att det krävs både och.
Jag påminns om vad Christina Greko, SVA uttalade på ett seminarium kring antibiotika 1997 (ordnat av Sveriges Konsumentråd). Vi måste både klara en god hygien för att minska smittrycket och ha en god djurmiljö som främjar grisarnas välfärd, som större ytor och halm. Vi verkar ju ha klarat det ganska bra med tanke på att vi har EU:s lägsta antibiotikaförbrukning till djur. Även om utredningen Friska djur behöver inte antibiotika 2022:43 delvis missat djurvälfärdens stora betydelse för friska djur, så hoppas jag regeringen kan stödja flera av utredningens förslag.