Vad hjälper det om vi ställer om till eldrift med hjälp av kärnkraft, om vi pajar våra ekosystem så att vi inte kan producera mat. Jordbruket måste gynna kolinlagring och biodiversitet. Det finns en del kloka riksdagsledamöter som nämner biologisk mångfald, men regeringen framhärdar med gedigen okunskap (citat Anders Wijkman) att klimatfrågan handlar om energi. Klimatpolitiska rådet har tydligt sagt att det inte räcker. Att återställa våtmarker är väl bra, men det räcker inte långt om vi inte ställer om jordbruket och vår konsumtion – och inte bara av mat. Som jag skrivit om tidigare har Sverige åtaganden när det gäller biologisk mångfald enligt COP 15 och EU:s habitatdirektiv. Och samhället måste med sina kostråd förutom att främja en hälsosam kost, också främja uppfyllnad av nationella miljökvalitetsmål och se till att bevara våra ekosystem. Det säger ju även livsmedelsstrategin. Som konsument ska jag känna mig trygg med att Livsmedelsverkets kostråd är byggda på etablerad kunskap och bred analys (se tidigare blogg).
Jag läser Rockströms et al bok ”En jord för alla”, som säger det som många säger ”bussiness as usual” är inget alternativ. Man talar om hållbar intensifiering och en övergång till ett regenerativt jordbruk. Jordbruket måste gynna kolinlagring och biodiversitet. Biomassan från lantbrukets djur är mångdubbelt större än biomassan från människor och vilda djur. Man bör lämna nötkött, som produceras på spannmål. Boskap uppfödd på gräs är ett alternativ till dagens industriella djuruppfödningssystem. Man bör tillämpa betessystem som regenererar ekosystem. Som efterliknar den roll som vilda djur spelar i landskapet. Intressant är att andra djurslag inte nämns överhuvudtaget. Och då bör noteras att från klimatsynpunkt har kyckling och gris fördelar. Rockström sa för ett år sedan att man nog bör omvärdera idisslarnas roll, vilket det känns som man har gjort. I boken nämns faktiskt inte de betande djurens metanutsläpp – intressant. Självklart måste svinnet minska. Man nämner i boken fortfarande EAT Lancet från 2019, men budskapet har delvis ändrats.
En omställning av jordbruket måste ske med fokus att maximalt utnyttja fotosyntesen med grön mark, varierade växtföljder, minska jordbearbetningen för att gynna mikrolivet i jorden vilket ger bättre jordhälsa och ökad kolinlagring. Biologisk mångfald gynnas av fält med många kanter medan stora fält och monokulturer medför betydande insatser av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Vi har gjort oss sårbara och beroende av få grödor och stora globala livsmedelsproducenter. Vi har tappat konsumtion och produktion lokalt. Det är intressant att lägga boken ”En jord för alla” med över 100 referenser bredvid NNR:s rapport som underlag kring hållbara livsmedelsystem. Två helt olika budskap när det gäller vilken förändring som krävs.
Det finns ingen tydlig definition av regenerativt jordbruk på nordisk basis. Därför startade Sigill Kvalitetssystem för två år sedan ett arbete med att söka en gemensam definition som underlag för kommunikation och eventuell certifiering. En stor mängd intressenter deltog i arbetet. Man nådde inte helt fram, men enades om fem visioner som måste vara uppfyllda: Rik biodiversitet (motsvarande naturbetesmarkernas mångfald), minskning av klimatpåverkan och kolinlagring, hälsosamma vattenflöden (EU:s vattendirektiv), friska jordar och effektiv, cirkulär användning av resurser. Det kan också vara läge att påminna om 10 myndigheters syntesarbete för ett hållbart livsmedelssystem. Då tillkommer exempelvis sysselsättning och hållbar utveckling i hela Sverige och robust och uthållig livsmedelsförsörjning. Sårbarhet och självförsörjningsförmåga har ju kommit mer och mer i fokus. Med tanke på detta blir uttalanden om mjölkproduktionens klimatbelastning, som ett väldigt snävt perspektiv.