Jag oroar mig för att ett ensidigt fokus på minskad klimatpåverkan driver på åt fel håll. Jag känner mig verkligen otrygg med underlaget till nya nordiska näringsrekommendationer, NNR. Minskad klimatpåverkan driver mot ökad intensitet och hög avkastning eftersom utsläpp av CO2-ekvivalenter då minskar per kg produkt. Om vi ska minska utsläppet av växthusgaser måste det ske med hänsyn till att bevara och utveckla ekosystemen. Det var ju en del av våra, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, WWF, Sveriges Konsumenter, Konsumentföreningen Stockholm, Ekologiska Lantbrukarna, World Animal Protection och Vi Konsumenter, inspel till livsmedelsstrategin 2016 0ch 2023.
Många studier pekar på målkonflikten mellan klimatåtgärder och biologisk mångfald och inte minst djurvälfärd. Tydligaste exemplet är nötkreatur, tjurar på stall jämfört med betande stutar och kvigor. Enligt flera studier, senast RISE, visas inte oväntat att ungtjurar på stall ger lägst klimatpåverkan jämfört med kvigor och stutar av köttras. Liknande utfall visade rapporten från Framtidens Lantbruk, Mjölk och Kött förra året. Och det går ju helt på tvärs mot våra ambitioner att få fler stutar på bete. Vi vill det för att kunna vårda våra naturbetesmarker, för att bidra till ökad djurvälfärd och tillmötesgå dagligvaruhandelns och konsumenternas önskemål. Vi är väl medvetna om att betande djur ger längre uppfödningstid och mer utsläpp av metan. Vi Konsumenter har tillsammans med Sveriges Konsumenter, Konsumentföreningen Stockholm och Djurskyddet Sverige krävt att dagligvaruhandeln ger oss möjlighet att välja kött från betande djur. Men branschen försvarar intensivuppfödning av tjurar på stall. COOP anser att tjurarna är elefanten i rummet, som inte går att försvara gentemot konsumenterna. Det är dags för VÄXA och vissa mjölkbönder att ta till sig detta, som vill stänga in svenska kor året runt.
Det är intressant, att som jag skrev i förra bloggen, boken ”En jord för alla” förordar gräsätande djur framför intensiv djuruppfödning byggd på spannmål. Jag antar att man hänvisar till gris och fågel, som ger lägre utsläpp av klimatgaser än idisslare. Och även där går NNR åt precis motsatt håll, som inte har några ambitioner när det gäller just balansen mellan djurslagen. De som driver proteinskiftet måste ta ansvar för helheten och ställa krav på såväl växtbaserad mat som vilka animalier vi ska välja. Den växtbaserade maten måste säkerställa produktion inom planetens gränser – inte minst användningen av bekämpningsmedel. Men självklart ska vi minska jordbrukets klimatpåverkan. Det finns en plan för att göra jordbruket fossilfritt (Helena Jonsson), men det kräver statligt stöd. Sedan finns potential att förbättra hantering av gödsel, sluta bruka mulljordar (Axfoods förslag) och utveckla och använda fossilfri handelsgödsel .