I samband med de nordiska näringsrekommendationerna har från flera håll framförts kritik över att det inte finns en någorlunda aktuell undersökning över svenskarnas kostvanor. En aktuell bredare kostundersökning är ju nästan nödvändig om vi av hälso – och av miljöskäl ska veta vad som behöver ändras för att främja hälsa och miljö. Kritiken kommer framför allt från Livsmedelsföretagen och Kött – och Charkföretagen. Kost och Näring d v s kostcheferna inom offentliga sektorn har däremot fullt förtroende för NNR:s rekommendationer, redan innan Livsmedelsverket format sina kostråd.
Den senaste stora kostundersökningen är från 2010. Livsmedelsverket hävdar att det finns mindre aktuellare studier, som bekräftar att många äter fel d v s enligt SLV framför allt för mycket kött, för lite fullkorn och för lite frukt och grönt. Jordbruksverket statistik har visat att köttkonsumtionen sjönk under några år och intresset och utbudet av växtbaserad mat ökade rejält från 2019 och framåt, även om utvecklingen nu stagnerat något. Det växtbaserade utbudet består i stor omfattning av färdigrätter och stor andel av importerat eftersom möjligheten att odla baljväxter i Sverige är begränsad. Men det händer mycket nu när det gäller tillgång och processing i Sverige. Beräkningar enligt Jordbruksverket är att den svenska konsumtionen av kött ligger 5 – 6 % över de nu gällande 500 g per vecka. Det som hänt nu är att köttkonsumtionen ökat igen liksom importen. Produkter märkta med Från Sverige minskar tyvärr som ett led av de ökade matpriserna.
Global Burden of Disease, GBD, är en global databas kring dödlighet och kost. Den citeras ofta när det gäller hur vi ska äta för att förebygga hälsoproblem. De fyra främsta råden är: Ökad konsumtion av fullkorn, minskat intag av processat kött (chark), mer frukt och grönt och minskad konsumtion av rött kött. Socialstyrelsen noterar en ökning av tarmcancer och anger livsstil och bl a alkohol och processat kött som orsak. Det är värt att notera att i studien över förtidig död i Malmöregionen (Stubbendorff et al), så var det bara ägg som statistiskt föll ut (inte kött) som bidrag till förtidig död.
”Vi ska i alla fall äta och dricka gott” var Bosses och mitt äktenskapslöfte. Och det gjorde vi. Mat är en viktig del i ett gott liv. Jag har en släkt av extrema gourmeter. Bosse åt ägg och bacon till frukost varje morgon i många år, men slapp tjocktarmcancer. Däremot hade han i ärlighetens namn en hel del hjärtproblem. Vad äter jag då själv? Vad man lärt sig från grunden är att äta allsidigt d v s lite av varje. Det blir väldigt lite färdigmat. Jag har aldrig köpt lösgodis, men gillar choklad. Det blir svenskt ursprung så långt det går, gärna ekologiskt och grönsaker, frukt och bär i säsong. Lägre priser och en insats för att minska svinnet gör att jag ofta satsar på varor med kort datum.
Ökat kalciumbehov enligt NNR klarar jag förhoppningsvis genom filmjölk och ost. Jag älskar ost. Nu blir det helst ekologiska produkter, för att säkerställa att mjölken kommer från kor som fått beta sommartid. Det blir sällan baljväxter. Det blir kanske en chili con carne med vita bönor någon gång. Jag äter gärna fisk (sill varje lördag) – alltid märkt med MSC eller ASC. Med viss vånda köper jag norsk lax eftersom jag vet att det inte finns bra avlivningsmetoder. Jag älskar strömming, men den finns knappt att köpa och Livsmedelsverket ser till att känna att man äter förgiftad fisk. Sallad eller annan grönsak varje dag och en frukt. Jordgubbar och bär i säsong. Antagligen inte upp till Livsmedelsverkets råd. Utan sallad får jag abstinens, vilket är en kvarleva från Viktväktar-perioden under sent 90-tal.
Jag äter ganska mycket ägg. Det är inget man talar om i NNR, trots utfallet av Malmöstudien. Kött – detta omdiskuterade livsmedel? En nötköttsbiff, hamburgare, griskött eller lammkött kanske en gång i månaden – alltid svenskt, men naturbeteskött hittar jag inte i min butik. Däremot tycker jag mycket om det stora farliga d v s chark, korv, salami, prosciutto m m. Attis får en skiva falukorv varje dag.