I vårändringsbudgeten i mars gick regeringen ut med extra stöd till aktörer i civilsamhället som främjar konsumenterna. En miljon extra att dela på blev ett välkommet och välbehövligt tillskott för organisationer för ekonomiskt utsatta konsumenter. I våras gav finansminister Svantesson och konsumentminister Erik Slottner uttryck för vikten av stödet till aktörer i civilsamhället som på olika sätt främjar konsumenters intressen. ”Inflationens påverkan på hushållens ekonomi illustrerar tydligt behovet av åtgärder riktade till konsumenter, inte minst till den som har små ekonomiska marginaler. Att stödja ideella krafter är en viktig åtgärd eftersom dessa redan har etablerade nätverk och ofta utgör naturliga mötesplatser för människor i behov av hjälp.”
Nu, ett halvår senare, är budskapet från regeringen det rakt motsatta. Det civila samhället behövs inte! Det finns inget annat sätt att tolka budgetpropositionen för 2024. Anslaget i år är 14,5 miljoner. 2024 ska det mer än halveras till 7 miljoner. För att året därpå minska till 1,5 miljoner och sedan strypas helt 2026. Vad är det som har hänt detta senaste halvår som motiverar en så radikal omläggning? Att ett behov av ökat stöd plötsligt omvandlas till inget behov alls?
Sett ur konsumenternas perspektiv har absolut ingenting hänt. Inflationen innebär höga priser på mat, boende, kläder och mycket annat. Räntorna på bolån ökar. Bedrägerierna mot framför allt äldre fortsätter oförtrutet. EU är på väg att stärka konsumentskyddet i unionen, bland annat på det digitala området och för produktsäkerhet och här behövs en stark, svensk konsumentröst. Samtidigt ska vi alla ställa om till en hållbar konsumtion, något som också EU arbetar mycket med. Eftersom nästan alla lagar på konsumentområdet fattas just i EU behövs en stark konsumentröst där. Det var därför Sveriges Konsumenter (SK) grundades i samband med just det svenska EU-inträdet 1995. Myndigheter kan inte företräda konsumenter i EU. Och det är just därför som SK:s europeiska arbete och medlemskapet i den europeiska konsumentrörelsen är så viktigt.
Det är bra att regeringen vill stärka Allmänna reklamationsnämnden, ARN. ARN har en stor arbetsbörda efter pandemin med otaliga tvister om inställda resor och nu med alla bankbedrägerier. Men ARN:s arbete handlar om att komma till rätta med skador som redan uppstått. Det som konsumentrörelsen arbetar med är till stor del att förebygga tvister genom att driva på för bättre lagstiftning och genom information till konsumenter så att de inte hamnar i tvister.
Nu vet vi alltså vad regeringen vill framåt. I en statsbudget är 20 miljoner småpengar. Men civilsamhället är drivna i att göra stora insatser även med små medel. Bland annat har man ökat trycket på bankerna för att de ska lösa de stora problemen med nätbedrägerier. Och man skulle kunna göra mycket mer, om regeringen insåg potentialen. Omställningen mot hållbarhet och cirkulära flöden kräver att samhället tar hänsyn till olika gruppers behov. Att hinder som systemfel och bristande lagstiftning undanröjs så att det blir lättare för såväl företag som konsumenter att agera hållbart. Det handlar om kunskap och motivation. Här har den ideella sektorns kraft inte utnyttjats tillräckligt.
Till skillnad från myndigheter kan vi agera snabbt, utmana normer och strukturer. Med vår demokratiska förankring och vårt medlemstryck kan vi driva på utvecklingen nerifrån och upp. Ideella organisationer har stora möjligheter att vara en motkraft mot reklam och konsumtionsmönster som i dag motverkar en hållbar utveckling.
Sveriges Konsumenter samlar 21 medlemsorganisationer som alla på olika sätt verkar för konsumenterna. Det gör det statliga anslaget extra viktigt. Vi uppmanar därför regering och riksdag att tänka om. Det som är lätt att rasera är som bekant betydligt svårare att bygga upp igen. Det handlar både om verksamheter och förtroende. Så återställ stödet. Inte bara till 2023 års nivå, utan till minst 2019 års. Det är i allas intresse, för konsumenterna och den hållbara utvecklingen.