”Endast jordbruket är ett reservat för en föråldrad produktionsform, för en småföretagsamhet som står konsumenterna dyrt. Vi vet att det går att industrialisera jordbruksnäringen. I stora ”fläskfabriker” kan vi producera billigare och tack vare en mer industrialiserad produktion kan vi dag köpa kyckling till ett någorlunda hyfsat pris.” Det är intressant att detta citat från Socialdemokraternas jordbruksstrategi från 1966 dök upp i media. Markus Hoffman, LRF, blev intervjuad av programmet Klotet i veckan i samband med KSLA:s sammankomst den 14 september och drog citatet. Intressant nog fångades min blogg från mars 2017 med citatet upp av Jens Holm, tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet.
Det känns fascinerande att som 80-åring ha följt en utveckling från 60-talet, då jag som naiv storstadstjej kom till Ultuna 1964 efter ett spännande propedeutisk år på Svalövs Lantbruksskola. Om jag i tidigare blogg erkänt att jag på 70-talet aningslöst accepterade mink i bur, så kan jag erkänna att jag under studietiden var ordförande i Lantbrukshögskolans konservativa studentklubb. Det var då jag träffade Anders Wijkman och vi har båda vandrat ganska långt bort från dagens moderater. Som ordförande bjöd jag in dåvarande socialdemokratiska jordbruksministern Eric Holmqvist till ett klubbmöte. Det kan ha varit 1966 då budskapet var ovanstående citat. Jag skrev, lika aningslöst en debattartikel i ämnet i tidningen Ultunesaren.
Fokus blev under flera årtionden billig mat. Min vän Peter Sylwan, som varit med lika länge som jag, brukar nämna att samhället satsade betydande resurser på en omställning till rationell och effektiv produktion. Det fanns lantbruksnämnder i varje län och en stor konsulentavdelning vid Lantbrukshögskolan (senare SLU). I Norrland satsades på KR-jordbruk, med korna på stall året runt. Djurhållningen skiljdes i många fall från växtodlingen, när inte spannmålsbönderna bestämde sig att förädla sin spannmål till slaktgrisar. Kycklingproduktionen startade sin framgångsrika resa mot ökad produktion och konsumtion. Där var det inledningsvis inte aktuellt att utnyttja gårdens spannmål. Veteodlingen ökade radikalt och jag gjorde för Lantmännen ett försök med mer vete i kycklingfoder. Nu har höstvete blivit den stora grödan och diskussionen kring monokultur är relevant. Och hur ska vi nu ställa om till ett mer hållbart jordbruk? Det finns ett intresse för former av regenerativt jordbruk, agroekologi eller conservation agriculture där det gäller att utnyttja fotosyntesen maximalt och plöjningsfri odling är en intressant del. Var djurhållningen kommer in är en öppen fråga. Mindre men bättre kött. Betande gräsätande djur eller spannmålsberoende, som jag skrivit om så många gånger om tidigare.
På 80-talet kom motreaktionen. Astrid Lindgren och Marit Paulsen blev vapendragare mot många av de negativa effekterna av jordbrukets industrialisering. Mycket handlade om hur vi hanterat djuren. I Scans program Omsorg i djurskötseln med start 1985 blev citatet från 1966 en del av förklaringen, men också en insikt om att mycket hade gått snett under effektiviseringen. Många av de svenska mervärdena grundlades under 80- 90-talet. Så här presenterade jag Sveriges bönders proaktivitet i början av 2000-talet:
• Initierade antibiotikaförbudet 1981
• Framställan om förbud mot tillväxtantibiotika 1984
• Scans Djuromsorgsprogram 1985
• Förbjöd kadaver i foder 1986
• Fågelbranschens Djuromsorgsprogram 1987
• Mejeriernas kvalitetsprogram 1990 –
• Nej till Belgisk Blå 1996
• Nej till GMO i foder 1996
• Svensk Mjölks Etikprojekt 2000
• Nej till export av kalv 2001
• LRFs värderingar kring miljö, etik och säkra livsmedel 2002
• Certifiering av svensk grisproduktion 2010
Mervärdena omfattar huvudsakligen animalieproduktionen. Men på 80-talet antog LRF ett omfattande miljöprogram som bl a innehöll ett löfte om att halvera användningen av kemiska bekämpningsmedel, minska användningen av handelsgödsel och förbättra hanteringen av stallgödsel för att minska kväveläckaget. LRF ville ha ett mer miljövänligt jordbruk i samklang med naturens kretslopp. Det blev grunden för LRF:s stora kampanj. Sveriges bönder på väg mot världens renaste jordbruk 1993 – 1996. Jag vill gärna citera LRF:s budskap i annonserna 1994 inför EU-medlemskapet. Från Sveriges bönder till Sveriges folk: ”Vi bönder vet att många människor är bekymrade för miljön. Vi vet att många oroar sig för att deras barn ska få i sig rester av kemiska bekämpningsmedel i maten. Vi vet att många blir upprörda när de ser på TV hur man behandlar sina djur i en del länder. Vi vet. För vi är också oroade. Vi har också barn. Därför bryter vi nu mot utvecklingen och startar ett svenskt bondeuppror. Ingen som äter svenska livsmedel ska behöva oroa sig för miljö, bekämpningsmedel eller djurplågeri. Vi, Sveriges bönder, lovar er Sveriges folk, att göra det svenska jordbruket till det renaste i världen”.
Inget dåligt löfte, som till delar påminner om EU:s The green deal och Farm to Fork.
Jag fick den stora glädjen att delta i arbetet med LRF:s kampanj till 1996, då VD för LRF tröttnade. Utmaningen var att dagligvaruhandeln såg den stora möjligheten till billig import i samband med EU-inträdet. Det fanns då ett ständigt gnällande från svenska konsumenter att den svenska maten var för dyr. Och nuläget är ju inte bättre. Den svenska konsumtionen av kött har sjunkit med ett kilo första halvåret, varav ett halvt kg för griskött. Men den svenska marknadsandelen är nästan 84 % för griskött, 56,5 % för nötkött drygt 70 % för kyckling.
En kommentar
Ärligt och hederligt av dig att erkänna gamla synder. Det är många idag som behöver rannsaka gamla insinuationer och be om ursäkt för sina sarkastiska uttalanden. Jag var ochså med på 60-talet med vår gård som inte betraktades som utvecklingsbar i statliga Lantbruksnämndens ögon. Men hur konstigt det än låter, den fungerar än idag.