Vildsvinen är katastrofalt många. Vargen ökar och hotar fåruppfödningen och kanske också älgstammen. Dovhjort och kronhjort ökar och konkurrerar med älgen, som minskar. Mufflonfår placeras ut olovligt. Detta är en effekt av politiska beslut och markägare och jägares agerande. Jag uppfattar att det är jägare och markägare som antingen jagar eller vill tjäna pengar på jakt, som kraftfullt har drivit på och medverkat till att viltstammen förändrats över tid. Förutom ökningen av antalet vildsvin har dovhjortarna och kronhjortarna ökat radikalt. Dessutom har samvetslösa markägare/jägare placerat ut såväl dovhjortar som mufflonfår. Tidningen ATL hade ett brett reportage över hur mufflonfår tillsammans med dovhjort skapat stora problem på naturreservatet på Gisslingö. Det är inte tillåtet att placera ut mufflonfår, som klassas som främmande art i Sverige och fårägare är oroliga för spridning av sjukdomar. Det blev en hel del uppmärksamhet när även mufflonfår upptäcktes på Gräsö. Jag råkar veta att mufflonfår sedan länge också finns på Stora Nassa.
Går man och letar på nätet så hittar man följande uttalande från jaktkamraterna i Roslagen kring mufflonfår: Ett otroligt vackert vilt och kul med variation av vilt att jobba med”. Ett avslöjande uttalande kring vad som driver jägarna. Jägare har också sedan länge varit en kraftfull lobbygrupp. Alltsedan riksdagen beslutade om att vildsvin ska vara en del av den svenska faunan, har vildsvinspopulationen i Sverige ökat katastrofalt och beräknas nu vara ca 300 000 individer. En bidragande orsak har varit att man tillämpat utfodring, som bidragit till större och fler kullar. Förutom att vildsvinen bidrar till viltolyckor, förstör marker och käkar upp grödor för miljarder, så har nu spridningen av afrikansk svinpest blivit den stora utmaningen. Dessutom kan vildgriskött inte bara innehålla trikiner utan också salmonella. Något som Livsmedelsverket ursäktat sig med att man måste värmebehandla köttet!
Våra nordiska grannländer har haft en helt annan strategi och norska Bondelaget är djupt oroade över den svenska vildsvinsstammen och afrikansk svinpest. LRF vill minska stammen med 90 procent. Just balansen mellan markägare och jägare, har gjort att LRF tidigare inte drivit frågan om att förbjuda utfodring av vildsvin. Så länge jag minns har frågan om vildsvinens spridning var en fråga på LRF:s stämmor sedan vildsvinen rymde från ett hägn i Sörmland (Tullgarn alternativt Åda) på 90-talet.
Det finns ett behov av fler betande djur för att vårda naturbetesmarker för att uppfylla EU:s habitatdirektiv och COP 15 från 2022 med åtaganden kring förluster av biologisk mångfald. Det är också argument som används i kampanjen ”jagvillbeta” för att behålla och utöka svenska nötkreaturs rätt att beta. En ökad svensk fåruppfödning är önskvärd av flera skäl. Bara 30 procent av det lammkött som säljs i Sverige är av svenskt ursprung. Svenska djurskyddsregler ställer krav på bete och har högre djurskyddskrav än uppfödning i många andra EU-länder och exempelvis Nya Zealand. Ett av de tungt vägande skälen för att fårägare lägger ned sin uppfödning eller att nystartare tvekar är rovdjurstrycket. Viltavvisande stängsel är ett sätt att skydda sina djur, men innebär inte ett hundraprocentigt skydd. Virtuella stängsel, som många är så förtjusta i, innebär inget hinder mot rovdjuren annat än att tamdjuren kan springa i väg och vara svårare att riva.
Bilder från vargangrepp är oerhört avskräckande. Jag har full förståelse för fårägare som ger upp. Att se en halv uppäten kviga är också hemskt. Därför är en ökad vargstam inte oproblematiskt. Vad jag uppfattat är älg en stor del av vargens föda. Det är kanske också bidragande till att antalet älgar minskar. Det finns ett skrämmande varghat hos vissa jägare. Älgen har väl också fått konkurrens om födan av andra hjortdjur.
När jag var liten, fanns inga rådjur på Björkudden, Ingarö. Man hägnade in trädgården med höga stängsel för att skydda äppelträden mot älgarna, som ibland ändå hoppade över och drog med sig stängslet. Rådjuren har kommit stort de senaste tjugo åren. Att plantera tulpaner och ringblommor blev en omöjlighet. Och de äter även potatisblast! Och inte fanns det några bävrar eller minkar när jag var barn. Bävrarna har sedan flera år en hydda i viken på granntomten Mängder av träd har fällts kring viken. De gav sig på några av mina stora ekar och då blir man inte glad. Inte heller när bävern avverkade ett av de mest fruktbärande äppelträden. Nu har alla äppelträd och ekarna fått fårnät kring stammarna.