Livsmedelsbranschen är full av marknadsmisslyckanden. Att marknaden inte klarar av se till att leverera kollektiva nyttigheter som exempelvis biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan, låg bekämpningsmedelsanvändning och acceptabel djurvälfärd. Därför måste samhället sätta upp regelverk kring miljö och djurskydd som begränsar effekterna av marknadens fokus på billig mat. Nej ATL:s Anders Gustafsson! Man kan inte skylla på politikers rop på billig mat för att hönsskötare direkt bryter mot de mest grundläggande regler för djurskydd och avlivar höns på ett förbjudet sätt. Svensk Fågel säger att det finns ett planerat kontrollprogram på gång för avelsdjuren och det känns väldigt viktigt. Det räcker nog inte med att VD fr Aviagen Swechick avgår. Det var dock en information som vi saknade i själva programmet. Hur mycket som censurerades bort, får vi aldrig veta.
Under hela min yrkeskarriär har jag haft lyckan att haft chefers och kollegors stöd för att ta sig an kritik på ett proaktivt sätt där marknaden felat. Det gäller allt från LRF:s antibiotika-policy 1981, som svar på kritik i DN på en flod av antibiotika till svenska djur. Och Slakteriförbundets program 1985 Omsorg i Djurskötseln, som konstruktivt och brett svarade på en intensiv debatt hur vi behandlade våra slaktdjur f f a under transport och slakt. Jag kommer ihåg sista bilden i presentationen av programmet: ”Allt är inte bra, men vi anstränger oss för att förbättra”. LRF:s ambitioner under början av 90-talet var just att möta höga och relevanta krav på miljö och djurskydd. När jag jobbade på LRF bejakade vi i de flesta fall skärpt djurslagstiftning.
Att föräldradjuren till snabbväxande kycklingar har en del problem är ingen nyhet. Förutom att man, som i all fjäderfäproduktion med vuxna djur, kan drabbas av rangordningsproblem med hackning och kannibalismen, så är den restriktiva utfodringen en utmaning. Eftersom man också har tuppar i hönsflockarna ökar risken för skador i samband med parning. Är bilderna i UG representativa? När jag går in på Svensk Fågels hemsida, visar det sig att man har haft EU-besök för att visa hur man löst frågorna kring föräldradjuren i Sverige. Kommer det planerade kontrollprogrammet komma åt de problem, som visades i Uppdrag granskning? Tyvärr var svaren från Svensk Fågel i programmet inte särskilt upplysande. Troligtvis berodde detta på att UG inte ville att svaren skulle finnas. Jag är glad att min goda vän Claes Kalling, som i många år var VD för Swechick, ändå slapp uppleva Uppdrag Gransknings (UG) obarmhärtiga belysning av djurskyddsproblemen i djurstallarna.
Men till skillnad mot när djurskyddsproblem tidigare lyfts i media, antingen det var Uppdrag Gransknings granskning av en misskött ekologisk mjölkgård för några år sedan eller griskrisen 2009, fanns lösningar inom räckhåll. Att ställa om till en annan mer långsamväxande kycklinghybrid är en stor omställning, som ställer stora krav på anpassning. Frågan är om det är nödvändigt eller om kraftfulla förbättringar har skett eller kommer med det nya kontrollprogrammet. Jag tycker man bör observera att 70 % av norsk kycklingproduktion fortfarande drivs med snabbväxande kycklingen Ross. Norge är annars intressant eftersom man valt att sluta med coccidiostatica (parasitbekämpningsmedel med antibakteriell effekt). Förutom ekologisk kycklinguppfödning har Bjäre-fågel valt samma väg d v s långsamväxande hybrid och ingen coccidiostatica.
2 kommentarer
Hej Gunnela,
Jag håller med dig om att de djur som på något sätt skulle utsättas för brister i skötseln eller skadas under uppfödningen är självklart oacceptabelt, oavsett prisfråga. Avlivning av sjuka och skadade djur är reglerat i den svenska djurskyddslagen och avlivning ska alltid göras när djuret är bedövat. Det finns inga ursäkter för det.
Det vi ser i filmerna i den aktuella anläggningen ska inte förekomma och från Svensk Fågels sida har vi krävt omgående åtgärder av företaget. En god djurvälfärd är grunden i den svenska modellen.
Tack å lov har mycket hänt sen 70-talet, vilket också dom som är verksamma i branschen kan skriva under på. Idag är dom kycklingarna som används för matfågel betydligt friskare, robustare och mer hållbar med knappt någon antibiotikabehandling, jämfört med hur det såg ut för 50 år sedan. Kycklingavel är baserat på att olika avelslinjer har olika uppgifter, och alla ger något speciellt till föräldradjurs och slaktkycklingssidan, vilket gäller för alla avelsdjur, oavsett ras. Alla hönor oavsett om de är långsamtväxande eller konventionella kycklingar tappar fjädrar, eftersom de tappar fjädrar p.g.a. parningsprocessen. Tupplinjerna har annan metabolism än hönlinjer och detta gör även att de generellt har sämre fjäderkvalitet, d.v.s. fjädrarna är lättare att bryta av eller falla av. I det här fallet var det en flock med speciellt dålig fjäderdräkt, vilket visar på brister i skötseln i det aktuella fallet.
På morgonen när personalen kommer är det mörkt i stallet och deras första (och viktigaste) uppdrag är att gå ett varv bland djuren, för att ta hand om eventuellt djur som insjuknat/skadat sig under natten. Dom ska givetvis snabbt få vård eller avlivas. Friska och starka djur som är könsmogna går illa åt sjuka eller döda djur, ett naturligt beteende oavsett i vilken miljö dom hålls i. Den djurskötare som hade det ansvaret var tyvärr (för det sjuka djuret) där av andra skäl än att ta hand om djuren. I stället bara tittade och filmade hon – där hennes uppdrag som anställd i stället var att direkt ta upp och avliva den skadade hönan. Jag är förvånad över att någon klarade av att bara stå bredvid och filma utan att ingripa – jag hör ju nu efteråt att hon utger sig för att vara djurvän, men det var magstarkt. Vad som värre är att hon varken anmälde detta till sin arbetsledare, besättningsveterinär eller tex. till länsstyrelsen. Och SVT UG var inte heller intresserad av att informera oss när och i vilken anläggning som det var filmat. Därmed svårt för Svensk Fågel att kunna agera omgående när vi fick se filmerna.
Ett flertal frågor som ställdes till Svensk Fågel under en timmes intervju klipptes bort, och vi fick endast 3-4 minuter att beskriva generellt hur man idag jobbar just med fodret till avelsdjuren, som sedan klipptes ihop med bilderna från hönsstallet. Avelshönsen får ett mål om dagen och det tar några timmar för dem att äta upp fodret. Det är inte bara avelshönsen som inte får ständigt tillgång till mat. Detta gäller dom flesta djuren, inklusive hundar. Hönsen har dock en kräva och kan portionera ut maten under hela dagen, till skillnad mot andra djur, dvs. dom svälter INTE. Här måste man särskilja på svält och restriktiv utfodring, vilket inte är samma sak.
I SVT UG togs det inte upp varifrån de långsamväxande mor-och farföräldradjur (GP-djuren) kommer från. Inte heller transporten för dom långsamväxande föräldradjuren (P-djuren) som hamnar i Sverige. De långsamväxande GP-djuren föds varken upp i Sverige eller i Norge utan i länder där både näbbtrimning, burhållning och kapuner är tillåtet men jag påstår inte att dessa djur utsätts för detta, för jag vet helt enkelt inte. Jag vet dock att varken svensk djurskyddslag eller länsstyrelsens djurskyddsinspektörens har någon insyn och kontroll av dessa djur. Och det framkom inte heller i programmet att dom norska hybriderna har konventionella GP-tuppar. Men sannolikt svälter inte dessa djur heller utan man använder på samma sätt restriktiv utfodring.
Mycket kunde lovas när man befann sig i en skyddad marknad, som Sverige var före 1995. Där är inte Sverige idag, men där befinner sig Norge fortfarande. Att ställa om till långsamväxande raser är inte lösningen på ett djurskyddsproblem om djurägaren inte sköter och håller sina djur på ett korrekt och enligt lag på rätt sätt. Erfarenheten från 20 år i branschen, är att den enda gången som en djuromsorgskontrollant kontaktat mig akut på grund av dålig djurhållning och ett akut djurskyddsproblem har varit just i stall med långsamväxande raser. Och det är just gårdar med långsamväxande raser som besättningsveterinären har sagt upp sitt åtagande, på grund av djurägarens oseriösa hantering av Smittskyddsprogrammet. Och av de 3 400 kycklingflockar som föddes upp i Sverige 2022 så var 7 av de 10 som behandlades med antibiotika, i långsamväxande kycklingstallar.
Och efter 20 år i branschen så är jag i alla fall inte övertygad om att det är ras som avgör en god djurhållning, god djurhälsa och säkra livsmedel. Frågan är mer komplex än så, och det borde du Gunnela efter alla dessa år också veta. Med din långa erfarenhet så borde du också veta att det är mycket lätt att kontakta Svensk Fågel för att få svar på dom frågor som du inte fick genom ett mycket hårt vinklat program, framdrivet av djurrättsaktivister som inte vill att vi ska hålla lantbruksdjur för köttkonsumtion. Du var en av mentorerna när jag klev in i den gröna näringen, där vi tillsammans kämpade för att Sverige skulle få bibehålla förbudet mot tillväxtantibiotika, vilket också resulterat i en lång vänskap. Det borde därför också ha varit lätt för dig att lyfta på luren och kollat hur din vän mår, efter ett sådant orättvist och vinklat program.
Med vänliga hälsningar
Maria Donis, VD
Branschorganisationen Svensk Fågel
Hej Maria
Jag håller med dig i kritiken av min brist på kontakt. Jag gick in på hemsidan och läste Svensk Fågels kommentar. Jag förstår att UG valde att klippa bort mycket av det som sades under intervjun med dig och Anna Silvera. Jag har haft en annan kontakt som bekräftar det du framför. Det var ju fel att Svensk Fågel fick stå till svar för Aviagen Swechicks brister. Jag har sökt dig