Det går utmärkt att marknadsföra svensk lagstiftning som starkt försäljningsargument. ”Det är djurvälfärden vi får betalt för” sa för några år sedan Jonas Tunestål då VD för danskägda slakteriföretaget KLS Ugglarp. Och det är kanske framför allt svenska djurskyddsregler för grisar som är ett starkt argument för svenskt griskött. Marknadsföring av svenskt djurskydd har varit framgångsrikt och marknadsandelarna har ökat från 70 % till i dagsläget över 80 %. Det handlar om grisknorrar, om större utrymme, att inte stänga in suggor i trånga bås samt självklart en låg antibiotikaförbrukning. Hur kommer det sig att ett av Sveriges största slakteri ägt av Danish Crown ser svenska mervärden som en tydlig konkurrensfördel medan svenska mjölkbönder och LRF snarare ser svenska djurskyddsregler som en nackdel. Trots att djurvälfärd är ett av Svenskmärkningens starkaste argument.
Lagstiftning måste vara grunden när marknaden inte kan lösa utmaningar kring miljömässig, ekologisk eller social hållbarhet. Men företagens kvalitetsbetalning har alltid varit ett sätt att stimulera produktionen i hållbar riktning. Mejeri- och slakteriföretag inför nu hållbarhetsersättning till sina leverantörer. I första hand premieras åtgärder som minskar klimatpåverkan. Men hur står det till med värden som premieras högt av konsumenterna d v s djurvälfärd och friska djur. Arla har fått berättigad kritik för sin hållbarhetsersättning som med fokus på klimat (49 poäng) och mindre på biologisk mångfald (8 poäng varav bete två poäng). Det missgynnar gårdar med mer extensiv produktion, men som medger större biologisk mångfald och högre djurvälfärd. Betecknande är att danska mjölkproducenter med mer intensiv produktion fick högre poäng än svenska. Nu finns världens chans för Arlas hållbarhetsersättning att ge högre betalning till mjölkleverantörer som har sina kor på bete. Intressant är att på Arlas hemsida lyfts kornas sommarlov och värdet av bete. Ska inte kvalitetsbetalning också avspegla det som värderas högt av konsumenterna?
KSL Ugglarp ser ett värde i att ha stor andel på den svenska marknaden trots att det faktiskt konkurrerar med Danish Crowns möjlighet att komma in på den svenska marknaden. Arla däremot förutsätts optimera sin produktion och tillverkar kanske hellre mjölkpulver än ost i Sverige och säljer gärna dansk ost i Sverige. Ett dilemma har också alltid varit Arlas likaprismodell d v s alla Arla-bönder i alla länder får samma avräkningspris på levererad mjölk. Men nu sker som nämnts en möjlighet att premiera mjölkleverantörer som presterar enligt uppsatta kvalitetskrav.
Svenska mjölkbönder äger det starkaste svenska mervärdet – betande kor. Tydligt och högt uppskattat av konsumenter och dagligvaruhandel. Vem blir inte glad av att se glada kor som släpps på bete och som också utnyttjas friskt av mejerierna för att skapa förtroende och intresse för mejeriprodukter. Det finns vissa mantra som upprepas av inte minst Sveriges Mjölkbönder och kanske också av LRF. Det går inte att marknadsföra svensk lagstiftning och stora delar av svensk mejeriindustri ägs av internationella bolag som inte är beredda att marknadsföra svenska mervärden. Arla är ett internationellt mejeriföretag och en kooperativ förening som ägs av 8 000 mjölkbönder i Sverige, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Belgien, Luxemburg och Nederländerna. I Sverige finns cirka 2 000 ägare. Skånemejerier är ägt av franska Lactalis. Marknadsandelen för svenska mejeriprodukter är ca 70 %, där sorgebarnet är svensk ost, där 30 % av den ost som konsumeras i Sverige är svensk. Jag har aldrig förstått varför man inte kan kommunicera att svensk ost bidrar till betande kor och ett vackert svenskt landskap.
En kommentar
Mycket välskrivet!
Jag blev lite orolig när jag såg att Stefan G från Sveriges Mjölkbönder valts in i SJV styrelse?