Att differentiera momsen för att gynna en hållbar konsumtion är en intressant tanke. Att sänka momsen på frukt och grönt och höja på söta drycker eller ”skräpmat” diskuteras. Det man missar i sammanhanget är hur maten produceras. Ska vi äta avocado, intensivproducerad soja, besprutad paprika eller för den delen mandel från Kalifornien (som sponsrade EAT Lancet 2.0). Hur är det med användningen av bekämpningsmedel vid odling av baljväxter? Mer intressant är kanske att sänka momsen på miljöcertifierad mat, som WWF vill. Köttskatt som ett sätt minska konsumtionen av rött kött d v s såväl kött från idisslare, även vilda sådana och gris drivs av forskare från SLU och Chalmers. Men köttskatt är ett trubbigt instrument för ökad hållbarhet. Höjd mons på nötkött straffar det kött vi vill ha d v s ekologiskt kött och naturbeteskött och gynnar importerat kött som ofta har lägre pris. Om man bara fokuserar nötköttets klimatutsläpp missar man flera av våra nationella miljökvalitetsmål som ett rikt odlingslandskap, biologisk mångfald, minskat näringsläckage och mindre bekämpningsmedel och jordhälsa. Dessutom bedöms lustgasen från jordbruket vara ett större problem från klimatsynpunkt än kornas metanutsläpp. Och glöm inte alla vilda idisslares metanutsläpp.
Risken är att man slänger ut barnet med badvattnet, även om man talar om att ge högre riktat stöd till naturbete. Mjölkproduktionen och produktionen av nötkött och lamm bidrar till vallodling, som har stora fördelar när det gäller växtnäringsläckage och minskat behov av bekämpningsmedel. Man missar de växtätande djurens fördelar i relation till grisar och fjäderfä som konkurrerar med oss människor om grödor som spannmål och proteinväxter. Jag vill också påminna om det, enligt de nordiska näringsrekommendationer, väldigt osäkra vetenskapliga underlaget för det röda köttets farlighet.
När tolv organisationer i maj 2024 drev frågan om bibehållet krav på att svenska kor ska få beta sommartid var det inte bara det berättigade kravet på kors välfärd. Betande djurs bidrag till biologisk mångfald måste värderas. Mjölkkor betar inte naturbetesmark, men det gör kornas avkommor exempelvis stutar, kvigor och kanske också sinkor. Även åkermarksbete bidrar till grön mark, som bidrar till utnyttjande av fotosyntesen större delen av året, ger högre kolinlagring, bättre jordhälsa och högre albedo d v s mer solljus reflekteras än plöjd mark.
På uppdrag av förra regeringen utformade Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket en rapport kring mål och indikatorer för hållbar och hälsosam konsumtion. Förutom med ett antal indikatorer för folkhälsa formades tre förslag på indikatorer för hållbar primärproduktion. Förutom klimatpåverkan valdes användningen av bekämpningsmedel och areal betesmark. Det är ju speciellt intressant med tanke på de krafter som vill minska det röda köttet, men accepterar kött från fjäderfä.