Jag hoppas att Vi Konsumenters seminarium/samtal den 26 november kan bidra med ett litet steg på vägen mot konsensus i den polariserade debatten kring vad som är hållbar produktion och hälsosam konsumtion av mat. Hur vi ska producera våra livsmedel med hänsyn till planetens gränser, svenska miljökvalitetsmål och berättigade krav på ett gott djurskydd. Vad ska vi äta för att främja vår hälsa? EAT Lancet rekommenderade globala diet missar flera av planetens gränser och är inte anpassad till regionala förutsättningar. Att från svensk synpunkt rekommendera kyckling och fisk snarare än kött från betande djur kan inte gynna varken svenska miljömål eller djurens välfärd. Även om kycklingen och uppfödd/odlad fisk är klimatsmarta. Intensivuppfödda tjurar på stall är klimatsmartare än betande stutar.
En vanlig floskel är att det som är miljövänligt oftast är hälsosamt. Men så enkelt är det verkligen inte. Jag känner ett starkt stöd för att hävda att livsmedelssystemet är komplext. Det är en mängd olika kriterier som ska vara uppfyllda för att hävda att vi har en miljövänlig produktion. Planetens gränser innehåller klimatpåverkan, biologisk mångfald, kväve -och fosforbelastning, markanvändning, kemiska föroreningar m fl. Sedan har vi svenska miljökvalitetsmål som beslutades av riksdagen 1999, som täcker in flera av planetens gränser. Det finns också andra dimensioner som måste vara uppfyllda – inte att förglömma livsmedelssäkerhet, djurvälfärd och djurhälsa. Vill vi främja en ökad konsumtion av frukt och grönt för bättre hälsa, måste vi ställa krav på hur odlingen går till. Kan vi äta avocado eller besprutad paprika med gott samvete? Och var finns den ekologiska produktionen i diskussionen?
Men vad händer sedan? Vem tar över? Kan KSLA var en rimlig plattform för fortsatt dialog, något jag väckte på senaste sammankomst. Bland KSLA:s ledamöter finns många ledamöter som representerar de olika sidorna i debatten. När jag presenterade problemet för Jordbruksverkets råd för hållbar produktion och konsumtion, väcktes frågan om man borde skapa en strategisk dialog, liknande den som formades i EU med deltagande av intressenter från hela livsmedelskedjan inklusive NGO:s. Frågan är om denna har lett till någon förändring, när man nu ensidigt fokuserar på konkurrenskraft, beredskap och militärt försvar. Det känns väldigt tveksamt om dagens regering vill ta ett initiativ till en strategisk dialog för hållbar produktion av livsmedel, när nuvarande landsbygdsminister, ensidigt fokuserar på att minska svenska miljö – och klimatambitioner.
Häromdagen blev jag smickrande nog intervjuad kring ekonomiska styrmedel för hållbar konsumtion av mat. Min förra blogg riktade sig f f a till riksdagsseminariet den 12 november ordnat av bla Mistra Sustainable Consumptions kring rapporten Matskatteväxling. Min egen slutsats är att vi först måste bestämma och enas om vad som är hållbar produktion innan vi kan börja diskutera styrmedel. Inom EU kan vi gynna miljö – och djurvänlig produktion genom den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. Förutom ekonomiska styrmedel, kan vi införa regelverk som innebär att vi tar bort livsmedel från marknaden som produceras på ett oacceptabelt sätt. Vi kan exempelvis införa förbud mot kemiska bekämpningsmedel och oacceptabla djurhållningsmetoder. Men det finns en enighet om att det hittills är ett marknadsmisslyckande när det gäller att låta marknaden styra mot en miljövänlig konsumtion och produktion.