För något år sedan i Almedalen när jag frågade Isabell Moretti, Svenskt Kött om det starkaste mervärdet för kött, så svarade hon: Gräs. Och det är just idisslarnas starka hållbarhetsfördel. Gräs, bete och vallodlingens positiva effekt med grön mark större delen året med maximalt utnyttjande av fotosyntesen, kolinlagring, minskat näringsläckage, minskad erosion, minskat behov av bekämpningsmedel, biologisk mångfald och ökad jordhälsa. Dessutom har bete visat sig gynna kolinlagringen. Läs Peter Sylwans resonemang kring just att ha marken täckt med växtlighet under hela året för att efterlikna vallens positiva effekter. Om detta har jag skrivit om många gånger. I Sylwans modell sker detta i växtodlingen genom mellangrödor.
Den kloka mjölkbonden Patrik Veithoefers krönika i Jordbruksaktuellt pekar just på bristen på helhetssyn när man pekar ut kon som klimatbov och har det smala perspektivet metanutsläpp. Man måste placera in kon i sitt sammanhang med just vallodlingens alla positiva effekter inte minst i relation till baljväxtodling. Det kräver också långsiktighet i resonemangen.
EAT Lancet, Nordiska Näringsrekommendationer NNR och kostråd buntar ihop kött från olika djurslag – nötkreatur, får, gris, vilt och ren. Detta har med rätt kritiserats från flera håll, eftersom de olika djurslagen levererar olika miljönyttor. Man måste väl ändå skilja på idisslare och enkelmagade grisar – eller? Dessutom är slutsatserna kring köttets negativa hälsoaspekter väldigt otydliga enligt de finska forskarna i NNR.
Man kan inte skilja nötköttsproduktion från mjölkproduktion eftersom minst 60 procent av nötköttet kommer från mjölkproduktionen från korna och deras avkommor. De som accepterar att vi konsumerar mejeriprodukter, måste acceptera att vi kommer få nötkött på köpet. Om vi inte ska slå ihjäl kalvar! Och om vi i första hand ska konsumera magra mejeriprodukter, vart tar smöret vägen?
De som begränsat talar om naturbeteskött som lösningen på biologisk mångfald, måste fundera på var djuren ska komma från. Och låt oss för all del inte glömma bort de betande fåren. Och var finns djurvälfärden? Gynnar det välfärden att välja kyckling eller fisk som alternativ till kött från betande djur? Min slutsats är att det är tveksamt om EAT Lancet dieten verkligen gynnar hållbarheten som exempelvis hävdas av dietisten Stubbendorf vid Lunds universitet eller som är grunden i NNR och kostråden. Man missar exempelvis det som nämnts inledningsvis helhetssynen på exempel idisslande djur och tillhörande växtodling.
3 kommentarer
Hej Gunnela!
Berätta mer, jag följer inte riktigt resonemanget.
Jag tycker att utgångspunkten i Ekologiskt Fotavtryck/Planetens Gränser är helt rätt, vad tycker du om det?
Visst kan idisslare ha viktiga funktioner i ekosystemen, men dagens hantering är dubiös på många sätt, tycker jag. Alla slakttjurar som lever hela livet inomhus är ett exempel.
Åkerbete är ett annat.
Jag har inte lyckats hitta bra data på andelen ”naturbeteskött”, men det verkar vara ca 5% av totalen.
Jag läser EAT-Lancets rekommendationer att vi borde minska inomhusköttet (framför allt gris) och äta mer grönsaker, baljväxter och nötter.
Dagens kycklingproduktion driver på giftanvändning genom foderproduktionen, så det verkar inte vara ett bra alternativ, även om det kanske har lägre klimatpåverkan.
Nyfiken på mer detaljer.
Tack för synpunkterna. Ekologiska fotavtryck skulle vara bra, men det har lämnats av ex WWF p g a svårigheten att mäta. Jag betonar just de betande djurens värde från hållbarhetssynpunkt. Jag vill inte ha tjurar på stall. För några år sedan gjorde konsument- och djurskyddsorganisationer en framställan till dagligvaruhandeln och ville ha märkning av kött från betande djur. Vi fick nobben eftersom slakterierna inte vill särhålla. Jag lyfter frågan därför förslag till skatteväxling fortfarande är på dagordningen där man vill straffa nötkreatur och får med 31 kr punktskatt. När Line Gordon Stockholm Resilience Center, medförfattare till EAT Lancet sitter i TV 4 rekommenderar hon kyckling och fisk två gånger i veckan och rött kött en gng. Inget nämns om hur djuren föds upp.
Planetens gränser är viktiga. Där är det biologisk mångfald och kemikalier som lyser mest rött. Därför ska vi inte kasta ut betande djur eller idisslare som bidrar till vallodlingens alla positiva effekter. Och när det gäller klimatpåverkan, så har Naturvårdverket visat att mer än två tredjedelar av utsläpp kommer från vår import. Den viktigaste åtgärden är att ersätta fossila bränslen.